Rivstart!
Ibland... men bara ibland... ganska sällan faktiskt... så önskar jag att jag var mera av en rutinmänniska. Som i morse t ex.
Min käre sambo stack in huvudet i sovrummet och frågade när jag tänkte gå upp. Jag försökte fokusera mej själv till medvetande och frågade vad uret var. Tjuguitie blev svaret.
SHIIIIT! Skulle vara på jobbet 10.30 istället för 17.00 idag juuuu! Där kom tornadon inom mej fram igen och jag var där 10.29, dock utan mina sedvanliga tre muggar kaffe i kroppen och knoppen.
Väl där var körde det på ganska rejält så jag fick inget kaffe förrän framemot 13-snåret, katastrof! Men då kostade jag på mej en stor latte från fiket!
Så kom exkroken med sina två små kottar så då lättade humöret, dom är så charmiga och roliga, påminner mycket om sina stora syskon. Nu är det ju bevisat att han har starkare gener än mej... hans näst yngsta är som en kloning av vår gemensamma yngsta. Lite mer bortskämd bara! :)
Han behövde plocka ut friskvårdspengar, på det jobbet har dom himla bra förmåner.
Vi får ju iofs träna och simma gratis, men det är inte så att man gärna vill stanna i huset efter arbetstid, och går man på gymmet är det ofta någon som vill snacka och kolla vad man gör. Och eftersom man inte gör så mycket vill man ju vara ifred och göra sitt lilla.
Frampå eftermiddagen fick jag ett ryck och gick ner till frissan för att kolla om hon hade tid för lite toppning... kom tillbaks utan hår... nästan i alla fall!
Hon visade en bild och jag såg på hennes min att hon inte trodde att jag skulle våga, så jag hörde mej själv säga kör igång!
Vartefter tesarna föll i nacken började jag få lite ångest men what the heck... det växer väl ut igen (försökte jag morska upp mej med i tanken.)
Men jag måste säga att jag blev nöjd! Visserligen ingen slinga att pillra och dra i längre men många komplimanger. T o m en av de yngre killarna, nyss fyllda 20, tyckte det var jättesnyggt och att jag såg mycket yngre ut, om man får säga så, sa han lite generat. Han är för söt, långe D!
Nå, nu är man i alla fall presentabel på begravningen imorgon.
Min käre sambo stack in huvudet i sovrummet och frågade när jag tänkte gå upp. Jag försökte fokusera mej själv till medvetande och frågade vad uret var. Tjuguitie blev svaret.
SHIIIIT! Skulle vara på jobbet 10.30 istället för 17.00 idag juuuu! Där kom tornadon inom mej fram igen och jag var där 10.29, dock utan mina sedvanliga tre muggar kaffe i kroppen och knoppen.
Väl där var körde det på ganska rejält så jag fick inget kaffe förrän framemot 13-snåret, katastrof! Men då kostade jag på mej en stor latte från fiket!
Så kom exkroken med sina två små kottar så då lättade humöret, dom är så charmiga och roliga, påminner mycket om sina stora syskon. Nu är det ju bevisat att han har starkare gener än mej... hans näst yngsta är som en kloning av vår gemensamma yngsta. Lite mer bortskämd bara! :)
Han behövde plocka ut friskvårdspengar, på det jobbet har dom himla bra förmåner.
Vi får ju iofs träna och simma gratis, men det är inte så att man gärna vill stanna i huset efter arbetstid, och går man på gymmet är det ofta någon som vill snacka och kolla vad man gör. Och eftersom man inte gör så mycket vill man ju vara ifred och göra sitt lilla.
Frampå eftermiddagen fick jag ett ryck och gick ner till frissan för att kolla om hon hade tid för lite toppning... kom tillbaks utan hår... nästan i alla fall!
Hon visade en bild och jag såg på hennes min att hon inte trodde att jag skulle våga, så jag hörde mej själv säga kör igång!
Vartefter tesarna föll i nacken började jag få lite ångest men what the heck... det växer väl ut igen (försökte jag morska upp mej med i tanken.)
Men jag måste säga att jag blev nöjd! Visserligen ingen slinga att pillra och dra i längre men många komplimanger. T o m en av de yngre killarna, nyss fyllda 20, tyckte det var jättesnyggt och att jag såg mycket yngre ut, om man får säga så, sa han lite generat. Han är för söt, långe D!
Nå, nu är man i alla fall presentabel på begravningen imorgon.
