Chock!
Igår när jag tittade ut över Mälaren från cafédisken kom en segelbåt sakta glidande... i februari!!
Ur led är tiden... även på andra, lite mer chockerande sätt.
I förmiddags när jag drack mitt morgonkaffe pep mobilen SMS, ett kryptiskt mess för jag förstod inte vem som skickat det, ingen som låg i min telefonbok i alla fall.
Att det var till mej förstod jag för det började med Hej badkändis! Hm... gud vad det tjatas om det lilla reportaget, men nå, det fortsatte med att personen var nyopererad men var OK nu och tyckte vi skulle ta en fika!?
Sprang in på Eniro, det var från min gamla kära vän A, som tydligen nyss bytt mobilnummer, så jag ringde genast upp.
Problem med gallan igen? undrade jag men oh no, trillade nästan av stolen när hon berättade att hon just opererats för bröstcancer och hon lät som om det hade handlade om en tånagel!
Men va fan... hur, var, var, när? nästan skrek jag, jag var ju nyss där och firade hennes födelsedag.
Hon hade varit på mammografi och blivit tillbakakallad, inget med det tyckte hon som blivit det flera gånger förr. Dom gångerna har det handlat om bindvävsklumpar, men det var det inte denna gång.
Besked på tisdagen, inlagd på torsdagen och operation på fredagen, snabba ryck!
Enda gången jag bröt ihop sa hon, var när läkaren sa att det inte verkade som om det spridit sej.
Jag var helt chockad!
En av mina bästa vänner sen 30 år tillbaks... cancer? Nope, sånt händer inte och jag vill inte, helt egoistiskt, INTE förlora fler i min närhet.
Vi möttes i fotbollslaget, födde våra barn i princip samtidigt och åker ibland ut till kyrkogården ihop, våra mammor ligger på samma ställe... näe... tack gode gud att det gick bra.
Själv var hon så lugn och cool, kände tillförsikt och mådde bra, det syntes inte ens att dom hade tagit en tårtbit ur bröstet sa hon. My god... hela min dag blev upp och ner.
Hon har fyra barn, och just nu har dom det kämpigt ändå när vår käre kommun härjar med hennes mans livsverk.
Det konstiga är att sex personer ur hennes gamla arbetsgrupp alla har fått bröstcancer... dom jobbade i ett hus som visade sej innehålla massor av mögel, men läkare sa att det inte fanns någon forskning på det området... tacka fan för det, det handlar ju om kvinnor, tänkte jag för mej själv.
Alla sex har dock besegrat cancern men man undrar om det är en slump.
Åker i alla fall hem till sjukskrivna A på tisdag efter jobbet och tar den där fikan!
Annars har dagen bestått av besök i Västeråshallen, antik-och sy-festival. Jag, mannen, döttrarna och deras kompis F flöt runt och spanade in allt, mannen hade spenderbyxorna på sej och köpte en jättefin ring till dotter J och en stor väggbonad till mej! Tänkte nästan köpa en ring jag med men jag la band på mej, kassan är lite skral redan och det är som vanligt långt till lön.
Inhandlade bara lite pärlor och så köpte dotter D och jag två tyger ihop, måste få min symaskin att vilja sy igen bara.
Sa just till mannen under middagen att det var första söndagen på evigheter som vi har umgåtts. Han har mest varit i skogen på helgerna och jag har ju mest jobbat, men idag har vi haft en trevlig dag tillsammans.
Jag gjorde färsbiffar med soltorkade tomater i, god löksås och potatis, så nu är jag mätt och aningens trött, men sugen på att knåpa ihop något av mina nya pärlor.
Ur led är tiden... även på andra, lite mer chockerande sätt.
I förmiddags när jag drack mitt morgonkaffe pep mobilen SMS, ett kryptiskt mess för jag förstod inte vem som skickat det, ingen som låg i min telefonbok i alla fall.
Att det var till mej förstod jag för det började med Hej badkändis! Hm... gud vad det tjatas om det lilla reportaget, men nå, det fortsatte med att personen var nyopererad men var OK nu och tyckte vi skulle ta en fika!?
Sprang in på Eniro, det var från min gamla kära vän A, som tydligen nyss bytt mobilnummer, så jag ringde genast upp.
Problem med gallan igen? undrade jag men oh no, trillade nästan av stolen när hon berättade att hon just opererats för bröstcancer och hon lät som om det hade handlade om en tånagel!
Men va fan... hur, var, var, när? nästan skrek jag, jag var ju nyss där och firade hennes födelsedag.
Hon hade varit på mammografi och blivit tillbakakallad, inget med det tyckte hon som blivit det flera gånger förr. Dom gångerna har det handlat om bindvävsklumpar, men det var det inte denna gång.
Besked på tisdagen, inlagd på torsdagen och operation på fredagen, snabba ryck!
Enda gången jag bröt ihop sa hon, var när läkaren sa att det inte verkade som om det spridit sej.
Jag var helt chockad!
En av mina bästa vänner sen 30 år tillbaks... cancer? Nope, sånt händer inte och jag vill inte, helt egoistiskt, INTE förlora fler i min närhet.
Vi möttes i fotbollslaget, födde våra barn i princip samtidigt och åker ibland ut till kyrkogården ihop, våra mammor ligger på samma ställe... näe... tack gode gud att det gick bra.
Själv var hon så lugn och cool, kände tillförsikt och mådde bra, det syntes inte ens att dom hade tagit en tårtbit ur bröstet sa hon. My god... hela min dag blev upp och ner.
Hon har fyra barn, och just nu har dom det kämpigt ändå när vår käre kommun härjar med hennes mans livsverk.
Det konstiga är att sex personer ur hennes gamla arbetsgrupp alla har fått bröstcancer... dom jobbade i ett hus som visade sej innehålla massor av mögel, men läkare sa att det inte fanns någon forskning på det området... tacka fan för det, det handlar ju om kvinnor, tänkte jag för mej själv.
Alla sex har dock besegrat cancern men man undrar om det är en slump.
Åker i alla fall hem till sjukskrivna A på tisdag efter jobbet och tar den där fikan!
Annars har dagen bestått av besök i Västeråshallen, antik-och sy-festival. Jag, mannen, döttrarna och deras kompis F flöt runt och spanade in allt, mannen hade spenderbyxorna på sej och köpte en jättefin ring till dotter J och en stor väggbonad till mej! Tänkte nästan köpa en ring jag med men jag la band på mej, kassan är lite skral redan och det är som vanligt långt till lön.
Inhandlade bara lite pärlor och så köpte dotter D och jag två tyger ihop, måste få min symaskin att vilja sy igen bara.
Sa just till mannen under middagen att det var första söndagen på evigheter som vi har umgåtts. Han har mest varit i skogen på helgerna och jag har ju mest jobbat, men idag har vi haft en trevlig dag tillsammans.
Jag gjorde färsbiffar med soltorkade tomater i, god löksås och potatis, så nu är jag mätt och aningens trött, men sugen på att knåpa ihop något av mina nya pärlor.
