Om fem månader...
... är jag alltså femtio år när jag vaknar på morgonen!!
Ojoj, vad tiden går och jag vet inte om jag vill vara hemma och ha fest eller rymma, men jag har ju tid på mej att klura på den detaljen.
Mannen har åkt och fiskat tidigt tidigt i morse, men jag sov och snarkade till 9.15.
Inte för att jag sovit så mycket under natten för katterna var så utpumpade igår kväll av flera besök här att de sov som stockar hela kvällen i sitt träd.
Istället började de härja vid 00-tiden när jag gick och la mej och det tog någon timme, timme två innan de lugnade ner sej, då ringde förstås mannens klocka strax efter det så jag vaknade till.
Nu har de haft en riktig röjar-förmiddag och slocknade tvärt vid mina fötter.
Triss sover precis som en hund på ena foten om man sitter framför datorn i soffan.
Står jag vid spisen och lagar mat lägger de sej nedanför och väntar på middag. :o)
Nu funderar jag på att ta en promenad runt stadsdelen, det finns vackra omgivningar här.
Så här ser det ut när jag går eller cyklar ner mot staden på morgnarna, man skymtar domkyrkotornet och Skrapans blå gestalt.
Här kan man ta en paus om man kroknar, synd att det är nedklottrat...
Börjar dessutom bli lite kaffe-sugen, jag glömde handla ett paket igår så burken är tom och det är inte bra en ledig förmiddag.
Har sett på fyrans morgon-TV, det var en intervju med Arboga-mamman som fick sina två barn mördade av den galna tyskan och nu har en sexmånaders baby.
Hon har dessutom kommit ut med en bok som jag nog måste läsa... hon är en otroligt stark människa med en väldigt positiv livssyn.
Nu är det Paulo Roberto, inte lika intressant i mina ögon så jag kan gå ut en sväng.
