Ensam i världen...
... kände jag mej nästan imorse när jag gick ut till busshållsplatsen i mörkret.
Såg inte en människa ute och trodde först att jag missat dag, att det kanske rentav var söndag.
Sedan tänkte jag att jag förstås missat bussen just men den kom ganska omgående uppstånkande för backen.
Tänk att snövallarna är så höga nu så det är ett under att det inte smäller oftare i korsningarna där jag bor.
Ska det vara så svårt att köra bort snö?
På bussen satt EN person, en enda i denna långa ledbuss som brukar vara smockad vid denna tid, jag ville bara gå hem igen och dra täcket över huvudet, haha.
Chaffisen var till och med så avstressad och vänlig att han stannade mellan två hållplatser för att ta upp en tjej som viftade, ovanligt beteende.
Väl på jobbet fanns det faktiskt fyra personer plus tjiefen på plats, trevligt att ha folk att fika med.
Entrén till stadens stora gråa hus stänger tolv idag så inte blir jag långvarig inte.