Min namne...
... Arja var i byn häromkvällen och sjöng.
Tänkte först att jag skulle gå men kände ingen som skulle dit tyvärr... då ringde Aila, en väldigt trevlig släkting som jag mött via FB som en räddarinna i nöden och undrade om vi skulle gå och se uppträdandet.
Jag ringde till bibblan och bokade biljetter, vilka för övrigt var väldigt billiga, hundra kronor får man inte mycket för i vanliga fall.
A kom farande i sin lilla gråa bil och vii tog lite kaffe och macka här hemma innan vi gick de tvåhundra metrarna ner till Folkets Hus.
Det var fullsmockat i foajén och folk stod också och väntade på eventuellt överblivna biljetter!
Först klev en blek, blond kille ut på scenen och jag trodde han skulle rätta till något stativ eller så men det var hennes pianist Petri.
Sen kom ladyn själv ut och hon är väldigt snygg med en enorm utstrålning må jag säga.
Fördelen med ett litet ställe är att man är nära scenen, ja nu satte vi oss på första raden så vi var verkligen nära.
Första delen blev en känslomässig berg-och-dal-bana för hon spelade några klassiska finska låtar som var syrrans favoritlåtar och därefter följde en Edith Piaf-låt, som var min nu döda brors stora idol.
Bara att höra den där finländska brytningen och hennes beskrivningar av sin uppväxt, bastubad och Finland i största allmänhet satte igång mycket tankar.
Ser man ut så här när man är i sjuttio år ung ska man vara riktigt nöjd!
Dessutom utrustad med en rejäl portion humor så mellansnacket och berättelserna blev jättebra och när hon började sjunga lite Theodorakis spann det loss rejält i salen. :)
Hon sjöng också en sång som hette Min ensamhet som var så väldigt jäkla fin så jag blev tvungen att köpa hennes CD efteråt.
Kunde inte låta bli att säga Arja när Arja frågade vem hon skulle skriva att CD:n var till, haha.
Jag hette Arja som liten men när jag kom till min moster här i Sverige ville de byta namn på mej och började kalla mej för mitt andra namn, Riitta, ett namn som jag verkligen hatade.
Jag älskar ju först och främst hårdrock men är nog allätare inom musik, det ena behöver inte utesluta det andra tycker jag.
Gillar skarpt den nya programserien Lyckliga gatan där man sammanför de mest udda artister för att tolka varandras låtar, där ju också Arja var med.
Så fick jag mej alltså också en dos med finsk, svensk och grekisk musik och det var en riktigt bra torsdagkväll.
Fina tulplaner fick jag av A också! :)
