I särklass...
... den tråkigaste veckan i mannaminne... i alla fall i min värld... så då kanske man ska kalla det kvinnominne.
Hur som så har denna vecka verkligen varit urtrist... och fruktansvärt jobbig!
I söndags när jag höll på att baka tårta och pizzabullar till mannens födelsedagsfika nös jag flera gånger på raken och kände mej helt plötsligt febrig och eländig.
Inte värre än att mina ungar som kom ut och fikade fick i sej både pizzabullar och gräddtårta men sen blev det soffläge, huttrande under varm filt.
Ringde jobbet på måndag morgon och meddelade att jag skulle vara hemma och började plocka ur diskmaskinen... gjorde någon rörelse som ryggen inte samtyckte till för jag kände snabbt av den gamla bekanta låsningen som hållit sej borta i cirka två år.
Som tur var kom mannen hem med en varm matlåda med fläskkorv och rotmos från lunchrestaurangen i centrum så jag slapp kliva ur soffan dit jag hasat under stånk och stön.
Toabesök fick börja planeras långt innan jag kände mej nödig men jag visste ju det av erfarenhet.
Jag kom inte upp för trappan till sängen på kvällen utan fick en Oxynorm av mannen för att kunna sova i soffan.
Tisdagen var ett rent helvete till min stora förvåning för förr om åren har denna låsning gått över på något dygn men icke denna gång.
På onsdag morgon ringde mannen och bokade tid hos läkaren... det tog mej två timmar att komma ur sängen med många tårar... men det var det mest värdelösa läkarbesök jag varit på.
En ung tjej som skrev ut Citodon fast jag förklarade att dom inte biter ett smack.
Boka tid hos din sjukgymnast var enda rådet jag fick och när vi gick över dit visade det sej att hon är sjuk och kommer vecka 10... tjoflöjt!
Idag är det fredag och jo, jag kan visserligen röra mej mellan rummen och idag till och med hasa med och äta lunch men hur mår jag helt utan tabletter tro... det måste testas i helgen.
Helt klart blir jag fjättrad till hemmet, tur vi hade roligt förra helgen när vi var ute ett stort gäng och bowlade och käkade i sta´n.
Funderar på om bowlingen blev lite för mycket för min krassliga rygg, men det är ju för sent att grubbla på nu.
Hittade i alla fall den här fina bilden i jobb-mailen, min pensionärsvän U är i Frankrike och skickade bilden på det här häftiga huset, allt är målat på det!
