Adjö!
Adjö med stort A!
Ja, det är november jag pratar om, men bara några timmar kvar så kliver vi in i december.
Nu har det redan börjat lysa stjärnor och ljusstakar i fönstren, och fina dekorationer lyser i båda mina byhålor men det känns ändå som om första december är en vändpunkt mot ljusare tider.
(Denna ser jag från mitt kontorsfönster i Hallstahammar.)
Att det vänder först om ca tre veckor kan jag bortse ifrån fast nu har väl inte november varit så tråkig detta år, inte alltför mycket regn utan snö periodvis, men en hel del blåst.
Jag har hunnit med en tur upp till yngsta dottern i norr, de köpte min bil så jag och en av hennes kompisar körde upp den och blev kvar några dagar, väldigt roliga dagar.
Vi åt gott och drack gott, gick ut med hundar i snön och hann med en tur till Lycksele med krasslig katt som visade sej vara i rätt bra form i alla fall.
Omsvärmad värre var man på nätterna!
Man vill ju inte åka hem men är tvungen, jo man vill ju hem också men inte lämna... men i alla fall tog vi bussen Lapplandspilen som går från Åsele centrum kl 21.30 på söndag kväll och man är på Sthlms central 7.00 på måndag morgon.
Sen var det bara att kliva på tåget till Västerås 7.25 och vidare med buss till jobbet.
Lite lagom trött för man sover ju inte så hårt på bussen, orkade till kl 15.00 i alla fall.
Himla smidigt att åka buss på natten och det kostade bara 630 kr att åka den långa bussturen.
Helgen efter var vi på kryssning, Rock at Sea och det var både rock och blues.
En av de roligaste kryssningar jag varit på med så bra artister, nya bra bekantskaper och gamla godingar som t ex Roffe Wikström, Caroline af Ugglas, Motvind, Ted Ström och Louise Hofsten.
Mannen fixade en ny signerad CD-skiva till brorsan av Louise när vi stötte ihop med henne i skiv-shopen, den andra försvann ju i inbrottet i stugan i somras. Tyvärr hade hon inga böcker med sej men det får vi ta i sommar.
Men visst märker man att man inte är tjugo år längre, man var bra mör på måndagen på jobbet för det var sena spelningar och mycket rännande mellan scenerna.
På tisdag förmiddag bröt feber ut och det var bara att gå hem till lunch... hur klen är man!?
Skulle gå till jobbet på fredag, var feberfri på torsdag eftermiddag och det var kommunikationsfrukost på fredagen men då vaknade jag med sådan huvudvärk så jag bara satt i soffan och grät.
Nån timme senare kommer mannen stapplande nerför trappan, på gränsen till grinande han med för ryggen gjorde så ont och jag kan inte säga att jag inte förstod honom, har ju varit med om det själv några gånger.
Lördagen tillbringades på akuten så femtioårsfesten vi skulle gå på fick vi avstå.
Söndagen gick rätt OK men på kvällen gjorde han någon rörelse så det blev panik av smärtor, ambulans fick tillkallas, sällan man har så mycket karlar i sitt sovrum... ja aldrig faktiskt.
Men dom tog med honom i alla fall, tack och lov.
Blir väckt av ringande 4.45 på morgonen och då står han utanför med kryckor, i foppatofflor utan strumpor och inga hemnycklar... när man väl hade somnat efter dramatiken att få honom ur sängen och nerför trappan.
Nu går det bättre, tack och lov men han kan ju inte vara still, den mannen.
Nå! Imorgon är det december och jag ska på AW med kollegorna från förr och det ser jag så mycket fram emot!!
Då inleds december på ett riktigt bra sätt!
