OJ, hoppas det inte är nå´t allvarlig. Tänker på dig.
Kram Anna-Karin
vad har hänt? Kram mia
Det låter ledsamt. Det finns inget som gör en så ledsen som när det händer ens barn något och ibland är man som förälder nästan helt maktlös, kan bara stå bredvid och titta på.
Fy sjutton va jobbigt! Det finns ju inget värre än när ungarna har problem. Och problem finns ju av olika grader, ett missbruk och att utsättas för misshandel hör till det värsta man som mamma kan tänka sig! Håller nu alla tummar och tår för att hon ska hitta vägen ut, att det blir en ljusning i tillvaron för henne. Självklart måste du stötta och för att orka stötta också själv få stöttning!
Jag har många gånger själv tänkt tanken när jag ser någon som farit illa, att det där, det kunde varit jag! Det är så många omständigheter som påverkar var i tillvaron man hamnar, yttre omständigheter, fel sällskap, dåligt självförtroende och annat. Som ensamstående mamma var jag också ständigt orolig för att dottern som var så himla självständig skulle hamna snett. Tur att saker går att reparera, även själar och hjärtan, fast det tar lång tid...
Kramar i massor
