TyraTok

... verkar låsningen i ländryggen vara,  TACK och lov.

Jag kände i måndags morse att något var på G så jag tog bussen för att inte bli stående någonstans efter Svartån som en gråtande staty.
Mycket riktigt blev det värre under dagen och efter lunch vart jag bara sittande på skrivbordsstolen i mitt rum, tur att jag hade telefontid så det var OK att bara sitta.
Kunde faktiskt inte ens hasa mej ner till fikarummet och då är det illa. :o)

När mannen hämtade mej var det med nöd och näppe jag lyckades ta mej ut,  tack och lov för hissar!
Väl hemma på gården insåg jag att jag inte skulle komma uppför trapporna så när mannen på skämt sa att jag skulle rappa på började jag störtgrina... värk och såna kommentarer är ingen bra kombo så sedan fick han som straff i princip lyfta mej uppför varje trappsteg.

Jag köpte för ett tag sedan en vetekudde i form av ett midjebälte och det var helt suveränt att spänna på sej så man hade värme tätt mot ländryggen var man än befann sej.
Nu var det ju mestadels i soffan efterson Oxynormen gjorde mej rejält dåsig men den tabletten och liniment tror jag var den perfekta lösningen på problemet denna gång.

Dotter J och T  var hemma hos oss och åt så jag passade på att skicka dem till affären för att få hem lite godis,   det hjälpte nog också till att vräka i mej en påse Ahlgrens bilar i min självömkan. :o)
På tisdagen lyckades jag ta mej till jobbet och var kvar i ca fyra timmar och igår onsdag var jag så bra att jag jobbade heldag.

Idag är det brandövning i fyra timmar på eftermiddagen men jag tror jag avstår från att krypa i rökfyllda rum och sådana övningar,   men jag ska vara med på föreläsningen i alla fall.
Fast helst skulle jag vilja sitta ute i solen,  inlindad i en filt där det är lä och bara lapa värme!