Tomhet...
Igår blev inte mycket konstruktivt gjort... i alla fall inte på kvällen. En lång promenad med hundarna gick vi, och det var allt som det fanns kraft till och även ett behov av.
Efter begravningen kände jag mej så totalt tom.
Inför akten var allt bra, jag provade och strök kläder, var till blomaffären och hämtade handbuketter och donade. Kände mej lugn och samlad när vi åkte in och en bit in på begravningen. Prästen var jättebra, pratade på om Emil och Alfred och om B:s liv... men så kom psalmen Härlig är jorden. Då brast det... rejält.
Dotter J hade gråtit konstant bredvid mej sen vi gick in och jag tänkte att jag ska inte... jag måste vara stark... vilket skämt.
Man började tänka på allt farmor gjort för oss och barnbarnen, hur rolig hon var, allt hon servat oss med... nu kom insikten att hon var borta för mej. Jag grät när jag fick dödsbudet men sen sköt jag det åt sidan på något vis.
Så blev man så ledsen för farfar, och hennes barn och barnbarn, varav tre är mina barn... nej... igår mådde jag inte bra.
Tog två glas rödvin, tände massor med ljus och satt och tänkte och tänkte... självklart blossar annat upp... gamla minnen och begravningar...
Men idag är det lite bättre... back to reality!
Började äntligen göra lite smycken igen, har inte haft någon inspiration alls sista veckorna för det., jag är verkligen periodare. Jag har ju gjort en massa hjärtan och andra hängen i fimo-lera, blir hur läckra som helst, så nu ska jag göra lite halsband till dem.
Kl 15 ska jag infinna mej på jobbet för en arbetsdag på fyra timmar! Är så glad att jag lägger sådana vettiga scheman emellanåt. Kort fredag före jobbarhelg är perfekt, förut slet man 9 timmar den fredagen. Så ska jag jobba med N, då vet jag att det blir kul! Hoppas verkligen hon är frisk och kry nu.
Efter begravningen kände jag mej så totalt tom.
Inför akten var allt bra, jag provade och strök kläder, var till blomaffären och hämtade handbuketter och donade. Kände mej lugn och samlad när vi åkte in och en bit in på begravningen. Prästen var jättebra, pratade på om Emil och Alfred och om B:s liv... men så kom psalmen Härlig är jorden. Då brast det... rejält.
Dotter J hade gråtit konstant bredvid mej sen vi gick in och jag tänkte att jag ska inte... jag måste vara stark... vilket skämt.
Man började tänka på allt farmor gjort för oss och barnbarnen, hur rolig hon var, allt hon servat oss med... nu kom insikten att hon var borta för mej. Jag grät när jag fick dödsbudet men sen sköt jag det åt sidan på något vis.
Så blev man så ledsen för farfar, och hennes barn och barnbarn, varav tre är mina barn... nej... igår mådde jag inte bra.
Tog två glas rödvin, tände massor med ljus och satt och tänkte och tänkte... självklart blossar annat upp... gamla minnen och begravningar...
Men idag är det lite bättre... back to reality!
Började äntligen göra lite smycken igen, har inte haft någon inspiration alls sista veckorna för det., jag är verkligen periodare. Jag har ju gjort en massa hjärtan och andra hängen i fimo-lera, blir hur läckra som helst, så nu ska jag göra lite halsband till dem.
Kl 15 ska jag infinna mej på jobbet för en arbetsdag på fyra timmar! Är så glad att jag lägger sådana vettiga scheman emellanåt. Kort fredag före jobbarhelg är perfekt, förut slet man 9 timmar den fredagen. Så ska jag jobba med N, då vet jag att det blir kul! Hoppas verkligen hon är frisk och kry nu.
