TyraTok

... blev det imorse.

Bussen var senare än sen så vi stod och frös i den bitande kylan,  muttrande och huttrande.
När jag stod där och svor tyst för mej själv insåg jag att träningsväskan stod hemma i hallen med mina zumba-kläder... och värre än det... matlådan stod på diskbänken.
Mannen är i skogen och kan varken leverera den till mej eller ställa in den i kylen, shit påm frit.

... har jag haft minsann!

Lördagen spenderades med mannen som varken skulle fiska eller jaga denna lördag! :o)

Vi var först på husvisning nära kompis S som bjöd på fika efteråt men det huset skippar vi.
Så åkte vi runt lite i byn och tittade på hus som är potentiella objekt innan vi åkte vi vidare till Hallstahammars Folkets hus där Atletfiskarna hade ett bord på en mässa.

Jag åt god laxpaj och köpte två fina änglar!



Idag har jag umgåtts med dotter J och T hela dagen.

Vi var först på ÖB och shoppade lite.
Sedan vidare till Käkeläs möbler för jag spejar efter ett soffbord.
Såg inget där så vi åkte vidare till byhåla för ännu en husvisning,  vi sammanstrålade med mannen som kom från skogen.
Huset gillade vi faktiskt... ja inte dotter J då men hon ska ju inte bo där.
Mycket jobb med inre renovering men då får man ju å andra sidan som man vill ha det direkt... tja vi får se.
Ska ju se några andra under veckan också.

Sedan vidare in på den lokala möbelaffären och där fanns det!


Nu var det förstås en beställningsvara men det tar jag,  älskar att det är så mycket förvaringsmöjligheter i det.
Leverans 7:e eller 14:e februari så man hinner sälja Indus-bordet vi har.
Efter denna lyckträff åkte mannen hem och jag och klanen åkte till Erikslund,  J skulle byta en väska hon fått av T i födelsedagspresent som saknade ett magnetlås.
Sååååå snygga väskor det fanns där och naturligtvis hittade jag en väska på rea... eh... ja... 399 kr men jag skulle bara ha den!!
Väl hemma såg jag att den var sönder så imorgon måste jag dit och byta!!

... och jag fick lite sovmorgon för det är dags för ett besök hos sjukgymnast A kl 9.40.
Ingen vits att åka ner till jobbet innan känner jag.

Till kvällen ska elva pers från avdelningen gå ut och äta för att sedan fortsätta med mingel på Harry´s då det är TIC-kväll.
Tjejer i city alltså. 
Företagare som får visa upp sej och sina varor och tjänster,  brukar vara trevligt!

Vi traskar vidare i livet,  mannen pratade med banken om ekonomin ifall vi hittar ett lite dyrare hus och det verkar inte vara något problem så i helgen går vi på visningar.
Det finns ett hus vi är speciellt intresserade av men det får vi nog inte se förrän nästa vecka enligt mäklaren för vi missade en visning i måndags.
I helgen får jag städa källaren så jag kan stuva ner lite mer kartonger där inför tapetsering av hallen.

... så trodde jag väl att säljarna skulle backa lite... 

Jo,  det har dom gjort idag men huset ligger fortfarande 50 000 kr över det bud dom accepterade tidigare i höstas då affären inte blev av.
Nu sägs det att dom redan hyrt ut det... konstigt när de avvaktat så länge på att vi skulle få klart med banken!?
Villiga hyresgäster sägs ju ha funnits med i bilden länge men vi fick förtur på köp... då ändrar man väl inte pris?

Eller är jag helt ute och cyklar..?
Huset har varit ute till försäljning sedan april och i min värld hade det väl varit bättre för dem att bli av med det än att stå som hyresvärdar med underhållsskyldighet och eventuell värdeminskning.

Idag har jag i alla fall känt mej rejält nere eftersom jag känt mej så säker på att vi skulle kunna börja flytta in nästa månad och jag är besviken på att folk inte är det man tror att dom är.

Men som den eviga optimisten jag är har jag mailat en mäklare om ett annat hus som ser intressant ut, tyvärr missade vi att det var visning igår och det ligger lite över vår budget men man måste ju haka på och se vart det bär i alla fall.

Som tröst färgar jag håret och tar ett glas vitt!

... kom under lunchen igår...
... knappt så jag vågade svara när jag såg numret från min rara bankdam.
Men hon kom med positiva nyheter!

Vi är beviljade lån!!!
Jag ringde mannen och berättade nyheten och eftersom han var i byhåla så skulle han snacka med husägaren.
Men se... den gubben gick inte...
Han ringde tillbaks någon halvtimme senare och berättade att priset helt plötsligt stigit med 125 000 från det bud de accepterat strax innan vi visade intresse, suck och belägg.

Så det är bara att spotta i nävarna och börja gå på visningar igen men det är väl någon mening med det också... vi får se.

... med måndagar...
kan inte begripa varför det ska vara så motigt att inse att helgen är slut.

Det är ju inte så att jag vantrivs med mitt jobb men jag skulle ändå vilja vara lite mer av en fri själ... sova lite längre och känna att jag hinner med vardagen och framför allt hinna med mina hobbies!



Men men... bara att bita ihop och tugga i sej ännu en arbetsvecka.
Nervös väntan på samtal från banken...  zumba ikväll... mail från Nettish om att gå ut och käka med henne och gamla kollega C den 18 februari, nice.
Snack med kompis igår om att göra Helsinki-kryssning 24 maj... jag gillar att ha planer och något roligt att se framemot, det är sådana planer som gör att arbetsveckan svischar förbi trots allt.

... hade jag och katterna medan mannen var på bio med sin son och min son.




Jag ville inte se Hamilton utan agerade chaffis eftersom sonen var snäll och hämtade mej och kollegor M1 och C efter en glad musikkväll i stadhusrestaurangen igår kväll.

Mest glad var den för de andra som blev tvungna att höra mej sjunga, haha.
Det har jag inte gjort officiellt sedan jag gick i kyrkskolan och bara fick mima och läsa dikter när klassen uppträdde som kör.
Som tur var blev vi tre stackare som fick välja en låt och sjunga...  jag och kollega I ville ha Teds låt Jag vill ha en egen måne men den tredje tjejen propsade på Turistens klagan... och nog blev det en klagan allt för texten var ju inget vi kunde sådär rakt av.
Ujuj... högsta chefen satt längst fram och filmade med mobilen så nu är det nog inte läge att be om högre lön. ;o)

...  uppklädda och svettiga under armarna steg vi in på det lilla bankkontoret i byhåla strax före 10.30.

Näää! 
Men visst är man lite nervös och aningens underdånig när man ska söka lånelöfte för husköp.
Minns inte hur det var sist för det är ju sisådär 26 år sedan men då gick det ju vägen i alla fall...
Nå, senast i mitten av nästa vecka ska vi få besked om vi är betrodda kunder eller inte.
Den trevliga bankdamen var i alla fall svagt positiv... men jag målar väl fan på väggen och liter inte på det inte... man ska kravla över ån innan man kan ropa hej eller hur man säger.

Ja... annars då... jodå... tackar som frågar...
...vi var ett gäng från avdelningen som tog träningstimme och tränade Easy Line cirkelträning för första gången denna termin.
Förra terminen testade jag en gång och det var jättekul men ryggen krånglade så jag hoppade av... får se hur det blir nu men jag kände inget efter detta svettiga pass i alla fall.
Både zumba och cirkel denna vecka - kors i taket, hoppas jag tar mej i kragen och fortsätter så här.

För övrigt har vi även tre stycken anmält oss till en kurs i glas-fusing,  ska bli spännande att lära sej något nytt!

... hon är fylld av skaparlust!





Jag tycker det här är så läckert!
Måste inhandlas när hon knåpat ihop några till.

Den två år äldre dottern,  den yngre fyllde tjugosex i söndags och den äldre fyller tjugoåtta den sista dagen i denna månad... den äldre som sagt... hon tränar som en tok.
Långa promenader och långa stunder framför Wii-spelet ger resultat.

Vill precis som sin mor gå ner i vikt men är så mycket mer ihärdig och envis.
Modern har i alla fall idag med kompis A:s hjälp, tagit sej till årets första zumba-pass... ja faktiskt det första på ett antal månader och modern hängde förvånansvärt nog med hela passet.
Får se om hon kan gå när hon i morgon bitti har tid hos sjukgymnasten...

... fredagen flöt förbi i maklig takt, tretton är faktiskt mitt lyckonummer och jag har aldrig haft otur men någon gång ska väl vara den första.
 Efter jobbet gick mannen och jag på sta´n en sväng,  käkade gott på Grekiska kolgrillen och jag kunde ju egoistiskt ta ett glas vin också som inte körde, hehe.

Vi fyndade lite... en snygg stickad tröja till mannen och den ursnygga lila,  stora soffkudden jag dreglat över på Indiska bland annat.
Så fick mannen för sej att han skulle kolla in en ajfån... har ju blivit lite sugen sedan både R1 och R2 fllashat med sina, haha.
Vips hade han köpt en... och ett vips senare hade han övertalat mej att också köpa en.



Jag valde vit och mannen svart.

När stackars R1 (min son alltså... osmart att ha varsin son med samma namn haha) kom hem strax efter oss fick han viga sin fredagskväll åt att hjälpa två nördar som inte fattar mycket vad gäller att sparka igång ajfånarna.
Men nu har jag vant mej och tycker jag gjorde ett lyckat köp trots att det var dyrt.

Killen som sålde till mej på Tele2-butiken är en så serviceminded och trevlig kille och han kom till och med ihåg att jag var där för snart ett år sedan och köpte mej en HTC till mej själv i femtioårspresent!!
Jag fick ju skamset erkänna också att jag tappat den i backen så den ligger hemma med kraschad display. :)

Dessutom tipsade han mej om att Nisses,  en storbutik här i Västerås sålde ut ALLT till halva priset för de ska flytta.  Han hade fyndat en soffa för halva priset minsann.

Ringde till dotter J för att höra om vi skulle åka dit på lördagen och det skulle vi,  för deras soffa har brakat ihop helt och hållet.
Tyvärr var det inte bara vi som tyckte det var en bra idé... sonen skulle se fotboll kl fyra hos sin far så honom fick jag köra medan J och T stod kvar i kön som ringlade genom hela butiken.
Nu hade vi plockat på oss lite annat också så vi hade en kundkorg men det stod alltså folk med överfulla vagnar i kön medan resten av deras familjer sprang runt med korgar så det tog ju extremt lång tid i kassan när alla i familjen sammanstrålade, suck.
Inte nog med det... de hade bara två kassor öppna och jag tyckter otroligt synd om personalen... och alla som köade fast det var ju eget val. 



Sonen och T vilar ut mellan varven i reafåtöljer. :o)

T stod mest i kön och mer än en gång funderade vi på att ge upp men en soffa för fyratusen istället för åttatusen fick oss att stå ut,  haha.

Nå... efter många timmar var vi äntligen ute oh det blev en lugn kväll i soffan kan jag garantera.

... fast man kunde nästan skippat bussen och blåst ner till jobbet imorse.

Nu när man sitter instängd på jobbet är det minsann klar fin himmel och sol... hoppas helgen fortsätter så för jag är så satans trött på novemberväder hela vintern... jag vill ha snö och kyla istället för regn och blåst!

Hittade en fin vinterjacka till dotter D uppe i norr när jag flanerade i butikerna igår på lunchen.
Ringde genast och kollade om hon behöver en och det gör hon så för lilla fjuttiga summa 120 kr köpte jag en snygg jacka.
Sedan blir väl frakten nästa lika mycket men det är det värt!

Till mej själv hittade jag en fin tunika i en orange ton, köpte i storlek L för säkerhets skull... man är ju lite trind... döm om min sorg när den var för liten över mage och byst. :(

Jahapp... ännu en anledning att ta tag i livet ordentligt...

... så mattorna rök imorse!
Det måste bero på att sonen åkt ner till Norrköping haha.

Olle väckte mej vid halv fem så jag krånglade mej ur sängen och sicksackade mej ut till köket (vi har mycket grejer i sovrummet) och precis när jag öppnade kylskåpsdörren ringde min mobil bredvid sängen!!??

Snacka om att jag hann tänka tusen katastroftankar innan jag bökat mej tillbaks runt sängen i mörkret och då hade förstås mobilen tystnat.
Bävande tittade jag på vem som ringt kl halv fem en tisdagmorgon... det var exmaken!
Ooooh...  allvarligt sjuka barn eller hade det hänt något annat...  skickade ett undrande SMS och får efter en stund tillbaks att hans mobil hamnat i "kläm"... alltså hade inget hänt utan den hade ringt mej av misstag!

Jaha!
Tur att jag redan var vaken men det tänker jag inte berätta när jag träffar herr exmake nästa gång utan jag ska tokskälla, haha.

Nå, efter att katterna ätit låg jag och väntade på att de skulle dra igång med TV-dosan i handen,  TV:n är ett bra sömnpiller,  men inget hände... det var alldeles tyst.
Efter en stund kom Olle och la se och lite senare kom den lille och vi sov alla fram till klockan sju, lovely!
Keep on that track little cats!