Lösenord...
... är av ondo och för att jag ska kunna komma in i datorn på jobbet krävs en kod + lösen.
För att komma vidare in i första arbetsprogrammet åter en kod och för det andra arbetsprogrammet också då en kod förstås, fast den ligger fast så den behöver jag inte minnas och just därför minns jag den.
Förra veckan flaggade systemet för att det var dags att byta lösenord vilket jag gjorde och prydligt skrev upp dem i min kalender.
Nu på morgonen blev jag sen för bussen missade visst en tur eller var extremt efter i tidtabellen så en kollega kopplade över ett samtal till mej direkt när jag kom instörtande, innan jag hunnit få igång burken.
Det var en person som behövde få telefonnummer lite snabbt och... eh... ojdå... jag tiltade totalt och kom inte ihåg mina nya lösenord och kom följdaktligen ingenstans.
Lyckades förhala lite så jag kom åt väskan för att få tag i kalendern men hej och hå, den låg hemma!!
Fick ursäkta mej med att systemet inte ville vara med och fick numret så jag kunde ringa upp och skyndade mej att ringa hem så inte mannen hade hunnit hemifrån, hemska tanke!
Som tur var fanns han hemma och fick bläddra febrilt i min livlina och rabblade än det ena och än det andra som jag inte skulle ha, stackaren.
Till slut hittade han rätt, jag kom in och kunde meddela vederbörande det den behövde veta... cheeez vilken rivstart på måndagmorgonens jobb, puh!
