TyraTok

Ja, så kom vi då iväg i onsdags morse i A:s fullpackade Volvo med tre spända 16-åringar i baksätet.
Redan vid Eskilstuna började kartläsaren (alltså moi) hatta... den vägen till Katrineholm hade jag aldrig åkt men vi kom ju rätt i alla fall, fast vi båda var tveksamma länge.

Första rasten vart just där, vi käkade medhavd matsäck vid den fina rastplatsen och dreglade avundsjukt på människorna som får bo precis där, vid vattnet, i sina fina små hus med gräsmatta ända ner till strandkanten.
Vi forstatte utan missöden till Västervik där vi skulle glassa.
Såg en skylt om camping och jag sa att där är jättefint, har bott där nån natt för hundra år sedan. Alltså kom jag inte ihåg vart den låg men det verkade inte vara så långt bort...
Det var det!
Vi fick åka kors och tvärs igenom hela bygden men till slut, efter 10 minuters letande efter parkering där jag till slut fick kliva ur och gå runt den lilla trånga plätten för att dirigera in bilen på en liten, liten plätt så fick vi glass och kaffe.
Solen strålade och badet var fullt av lediga människor, jättefin camping i Västervik.

Nå, vi for vidare, kidsens kompisar som redan var nere i Emmaboda började messa och ringa och efterlysa dem, hade svårt att hålla en bra tältplats tydligen, så det började bli lite oroligt i baksätet.
Men vad kunde vi göra åt det..?
Nada, bara köra vidare i lugn takt för så mycket fartkameror har jag nog aldrig sett.
Men fram kom vi och började irra den lilla staden efter festivalområdet. Inte en skylt någonstans om att det ens var en festival!?
Vi såg i alla fall ungdomar strömma åt ett håll på en gångbana, så jag kom på den eminenta idéen att vi åker åt andra hållet till allas protester, haha, men jag menade att vi skulle komma in bakvägen, och det gjorde vi.
Vakter stoppade oss dock en bit ifrån så det var bara att stanna och släppa av dem för promenad och släpande sista biten.
Dom trodde vi skulle hjälpa dem men det hade vi inte för avsikt, vi hade eget boende att leta efter.

Och leta, det fick vi göra.
Boendet skulle vara centralt och jag vet inte hur många gånger vi åkte genom lilla Emmaboda utan ett uns av Boda Wärdshus.
Frågade en tant, hon kunde inte förklara, åk in på turistbyrån sa jag clevert, men så frågade vi en annan dam som verkade ha lite mer koll på läget och hon började förklara, skrattande, vilket vi inte uppskattade riktigt.
Åt ut från Emmaboda, upp mot Eriksmåla, ta höger i rondellen, åk någon mil så kommer ni till Boda.
Alltså, vi skulle inte bo i Emmaboda?

Meeeeh, har du inte kollat vart vi ska bo,undrade jag och A sa att hon tagit för givet att det var Emmaboda när hon ringde och bokade och karl´n hade sagt att det låg centralt... fast då glömt att nämna att det inte var centralt i Emmaboda.
Cheezuz så vi garvade när vi åkte ut mot vårt boende-mål.
För att inte tala om vad vi garvade när vi sniglade genom lilla, och då menar jag pyttelilla, Boda!
Jaha, sa jag efter tvåhundra meter, nu har vi passerat byn och inget värdshus.



Men så fick vi se det! Överlyckliga blev vi fast det såg rätt oansenligt ut.
När vi klev ur bilen för att  checka in påpekade jag hur centralt och bra vi skulle bo i skogen,  och A höll på att kissa på sej av skratt.  Hon stod framåtlutad med benen i kors, så jag trodde det skulle bli en liten olycka där faktiskt, men hon lyckades räta upp sej.
Jag var också rejält nödig för den delen så jag gick på muggen medan hon checkade in, så ego är jag!
Men vi hade så svårt att hålla oss för skratt under incheckning, värdparet såg då för roliga ut och pratade sån rejäl småländska att man fick anstränga sej för att hänga med i början.
Men vi skulle i alla fall få en hel tvåa för oss själva i ett av två hyreshus som dom ägde, dom bodde själva mittemot vår dörr.
Bara att åka tillbaks hundra meter och ta vänster så skulle vi vara där, spännande.



Hmmm... det här möttes vi av utanför det halvrisiga lilla hyreshuset...
Nästa skrattattack!
Men vi blev faktiskt positivt överraskade, det var en fin tvåa med husgeråd, kaffebryggare och TV, fyra sängar, balkong och allt.
Det enda jag missat var att ta med mej lakan, men det gick ju att köpa.

Vi installerade oss och for sedan in till Nybro för att fixa just lakan och handla så vi kunde äta frukost i lägenheten varje morgon.
Badlakan hade jag glömt och A hade fått ge sitt till dottern så det behövde vi också.
Vi bestämde oss för att käka där på en gång, klockan var sju på kvällen och vi var rätt hungriga när vi såg en thai-restaurang.
Självklart kom en självupptagen karl, brunbränd och halvlurig och slog sej ner hos oss, glad att få något nytt att prata med. Inte otrevlig alls men lite småjobbig så vi åt rätt snabbt men han hann bjuda oss till sin gård för ridning av islandshästar innan vi avvek med ett nejtack.

Nej, nu måste jag duscha, får fortsätta i eftermiddag när stadsbesöket är avklarat!