Du milde himmel...
...vad trött och sliten jag känner mej!
Ställde bilen på L-badet imorse, blev helt paff att hela parkeringen var totalt tom, men sen slog det mej att det är stängt en månad för diverse arbeten.
Knatade i rask takt mot Stadshuset och dagen gick rätt bra, saker klarnar faktiskt, sakta men säkert, men det finns moment jag aldrig kommer att lära mej känns det som.
Men det får tiden utvisa, inget att bli gråhårig(are) för nu.
Knallade tillbaks efter jobbet och åkte upp till dotter D:s kaotiska lägenhet, men även där klarnade bilden under kvällens lopp.
Jag fastnade dock i diskbaljan i över en timme!!
Nu är i alla fall lyan nästan tom, fadern körde bort skräp och sängen, som skulle slängas, kompis F plockade och städade, dotter D fanns överallt, men som sagt, någon timme, timmetvå imorgon så kan hon åka söderöver.
Fast det var vemodigt att kramas adjö ikväll... miss you already!
Tur det finns internet, och att hon kommer hem i slutet av september en sväng.
Och vilken tur att dotter J inte for till Oslo och sonen inte kom in på högskola långt ner i landet, för då hade alla tre varit borta samtidigt och det hade banne mej varit outhärdligt!!
Nej, självklart ska barn flyga iväg men jag tror J mår bäst hemma just nu och sonen ska ju plugga här, skönt när han har sällskapet här.
Jaja, har hällt upp ett glas vin, kroppen värker men huvudet är på toppspinn så jag lär inte somna på ett tag.
Synd det för jag skulle behöva vara på jobbet typ kl 5 imorgon bitti för att gå igenom alla placeringar inför redovisningen så alla är på rätt plats...
Det är skönt att vi är två nya, och vi är lika gamla dessutom, det är skoj.
Jag blir så lättad när jag hör hennes frågor, då är vi två som frågar och klurar.
Nähänä, ska ta och placera ut lite krukväxter som jag fick äran att ta hem, hoppas jag kan klara dem.
Får köra hem sonens växter som blivit kvar här efter hans sejour här i våras när lägenheten skulle rotrenoveras, annars hinner jag inte hålla kolla på alla.