Käkarna går snart ur led!
Att kliva upp gick väl an men att piggna till verkar helt omöjligt.
Inte ens kaffet på rasten gjorde någon nytta på den fronten.
Blev väl inte direkt piggare av att posthögen var rätt rejäl... men å andra sidan är det skönt att det finns att göra så man inte släpat sej hit i onödan.
Så var det naturligtvis skoj att träffa kollega B igen, som var bortrest två veckor före jul.
Brunbränd och fräsch minsann, inte som en annan vinterblekfis.
Men imorgon vette fasen om jag inte stannar hemma.
Kollegorna tyckte jag skulle göra det... undrar om jag ser sliten ut... jag som känner mej så utvilad!? ;o)
Eller såg dom på en gång jag klev in i korridoren att jag ville hem...?