Osynlig...
... kände jag mej imorse när konduktörskan gick rakt förbi mej på pendeln in till staden.
Jag som hade varit uppe sen 5.50 för att fiffa och piffa och välja kläder inför intervjun på jobbet idag, och så syntes jag inte!?
Men å andra sidan så sparade jag femtio riksdaler på att vara så genomskinlig. :o)
Kändes bra att komma till jobbet, fast jag var helt anfådd efter rask prommis den korta biten från stationen till Stadshuset, kondisen försvinner fort.
Öppnade med darrande händer mailboxen, det var 46 mail men när jag bläddrade igenom var det mesta upplysningar som inte behöver åtgärdas.
Posten var inte så överväldigande heller tack vara snälla kollegor som gjort en hel del av rutinarbetet.
Vi har ju haft ett stort utskick men det hade löst sej bra, och jag kände mej inte så stressad som jag trodde jag skulle göra.
Kl 10 kom reportern från Stadsperspektiv och pratade med M och mej om att få jobb via jobb-bytar-sajten som kommunen har, och varifrån vi båda blev utvalda.
Fotografen var naturligtvis ledig idag så piffandet var utan nytta, nu måste man ju vattenkamma sej varje dag för rätt som det är kan han bara dyka upp, usch!!
Dotter J kom upp en sväng, hon har lite tråkigt ibland på dagarna och vad är då inte bättre än att se på när andra jobbar! :o)
Fast jag la det faktiskt åt sidan när hon kom, lite hyfs har jag.
A kallade mej klenis när hon via mail undrade om jag skulle med och träna ikväll och jag avböjde för jag vill inte göra hostan värre nu när den lagt sej.
Får väl ta det okvädingsordet, haha, och hoppas att jag kan träna nästa måndag.
Nu har vi ätit god kycklinggryta, proppmätt är bara förnamnet så en liten tupplur i soffan ligger nära till hands.
