Åh vad jag önskade...
... att det inte skulle vara måndag när jag vaknade imorse.
Låg och funderade på hur i hela friden jag skulle orka sega mej upp fem morgnar på raken igen... men när man väl är uppe så går det ju bra.
Helgen som gick vart intensiv och nog 17 vräkte vi i oss fyra paket kräftor igen, men till vårt försvar ska sägas att vi var fem denna gång istället för fyra som åt. :o)
Lilla T som är tre år är ett sådant energiknippe att man blir matt bara av att se henne, men storesyrran J är lite lugnare och pysslar mest för sej själv.
Broder kom också upp till stugan, fast han äter inte insekter, som han kallar alla skaldjur, så han fick steka sin pepparbiff.
Sedan satt han och jag uppe till klockan 03.00 och filosoferade, den sista tappra, exmakens sambo, gav upp vid ettsnåret.
Hade lite dunk i pannan när jag vaknade, man ska inte blanda nubbe och rödvin, när ska man lära sej?!
Väl hemma igårkväll möttes man av rubriken att en kvinna blivit mördad i en portuppgång mittemot mitt jobb.
Hemskt!!