Kristallglas...
... är inte roliga att packa!
Jag har en hel del sådana som jag ärvt och dom är så vackra.
När min fostermamma begravdes i januari 1981 så diskade en av mina mostrar sönder ett vinglas och det tog Holms glas&porslin, en affär som fanns förr här i Västerås tre månader att få fram ett... så jag antar att nu kan man inte få tag i dem alls längre.
Jag packade dem i badlakan igår och jag tror dom ligger säkert.
Det blir sådana kartonger som jag tar med i bilen, inte i lastbilen.
Jag har flyttat rätt många gånger i mitt liv, och konstigt nog har jag prickat in flyttar alla tre graviditerna, i åttonde och nionde månaden varje gång!
Så det här känns egentligen inte så oöverstigligt utan mest bara rörigt.
Men det börjar bli riktigt spännande nu... eftersom jag inte minns mycket alls av hur lägenheten ser ut så är jag verkligen NYFIKEN!
Tänk om man inte alls kommer att trivas!?
Och tänk om mannen blir utförsäkrad nu vid nyår!?
Då sitter vi i klistret rejält med den hyran... URK!
Mja, jag är ju inte den som grubblar i onödan utan tar bekymren när dom kommer men när sömnen inte infinner sej så kommer tankarna...
Men det är bara att bita ihop eller bryta ihop och det sistnämnda brukar jag sällan göra.
