En del människor...
Hon kom till min klass andra året i gymnasiet, och var hon fem år äldre än oss andra.
Hade med andra ord gjort en rejäl paus, rätt coolt att börja igen så sent tyckte jag.
Vi fann varann ganska snabbt och umgicks en hel del, hon gav mej bland annat hål i öronen på min 18-årsdag, sådant hade jag aldrig fått göra för mina "föräldrar".
Vi cyklade ut på kvällarna och letade svamp, hon uppfann det bevingade ordet "kantarillögon", och ingen kan väl spärra upp ögonen som hon! :D
Man skrattar så man trillar ner bland ormbunkarna när man är med henne i skogen.
Det har varit långa uppehåll mellan våra turer men när vi ses är det som om vi sågs igår och sånt gillar jag.
Inga konstigheter, bara raka rör.
Nu är det ett år sedan sist, förutom i torsdags kväll då, eftersom jag bytt jobb och inte längre har lediga dagar mitt i veckan när hon är ledig.
Efter en seg arbetsdag åkte jag ut till hennes och M:s underbara torp utanför Västerås.
Dom köpte det för en spottstyver för flera år sedan, och har förbättrat genom åren.
Nu bygger dom ut och donar, det blir så läckert och dom fixar det mesta själva.
M känner jag från andra sammanhang och jag blev väldigt förvånad när just de två fann varann för länge sen, förvånad men nöjd och glad.
Ett perfekt par!
Jag fick en massa tomatplantor, blommor, fika och en bra pratstund.
Hennes dotter med sambo och barnbarn var där, och den lilla (snart) tvååringen har jag inte sett någon gång, bara hört talas om, för dom bor inte i sta´n.
Hon tog mej så självklart i handen direkt och ledde runt mej som om vi känt varann i de två åren hon funnits till, underbart!!
Jag skulle gunga henne, inte mormor C minsann och underläppen plutade betänksamt när jag skulle åka hem.
En sådan lite sötnos!!
Ikväll kom även våra egna sötnosar hem efter några dagar i stugan med dotter D och pojkvän A.
Ingen nöd har det gått på dom hundarna inte och dom verkar rätt trötta som sig bör efter all frisk luft.
På fredag får dom antagligen åka tillbaks till lugnet i skogen när min semester börjar.
Imorse när jag gick till jobbet blev jag på så gott humör när jag såg att stadens senaste tillskott i planteringsväg fortfarande var hela och fina.
I Västerås är det sällan något som får vara snyggt, precis som här i byhåla.
Förstörelselustan är stor... konstigt nog!
********
Har funderat lite idag på om den lilla åttaåriga tjejen som hängde med mej när jag fiskade igår mår bra idag.
Hon tog nämligen rätt som det var en räka ur min burk och skalade och stoppade i munnen innan jag hann blinka.
Mina fiskeräkor är väl inte de färskaste efter en dag i solen... och jag sa åt henne att berätta för sin pappa som stod på andra sidan sundet vad hon gjort ifall hon skulle bli sjuk... vad tror ni... blev hon dålig?