Hästminne!
När hon sa sitt namn hoppade jag till, det var min första fröken när jag började ettan 1968!
Jag minns att jag tyckte hon var så vacker och stilig, min fröken, och det var hon fortfarande, fast jag hade ju aldrig känt igen henne om hon inte sagt sitt namn, som är rätt ovanligt.
Nå, igår fick jag mail från henne angående några frågor om en elev som jag skickat till skolan.
Jag blev lite full i fniss och skrev och tackade för informationen och nämnde samtidigt vårt samtal den morgonen på badet.
Imorse hade jag fått svar.
Hon minns mej mycket väl både från baden och sedan jag gick i skolan.
En liten pigg tjej ekorrögon!
Hon undrade lite över mitt namn för varken för eller efternamn stämmer längre, och det visar ju att hon verkligen kommer ihåg mej!
Makalöst, efter över 40 år och med hur många elever som helst!!