För tjugofem år sedan...
... gick jag i väntans tider med mitt tredje barn, dotter D.
Dotter D skulle komma 28 december och jag hade slutat jobba i början av månaden för jag hade en enorm mage och två små barn som skulle byltas på overaller, stövlar, vantar och mössor.
Sonen R hade fyllt tre år i augusti och dotter J skulle fylla två år i slutet av januari så jag kunde inte begära att dom skulle fixa av och påklädning helt själva. :o)
Nå, jag var glad när kvällen kom denna dag för på den tiden hette denna dag Menlösa barns dag och det kändes inte som någon höjdare att klämma ut ett barn just då.
Dagarna gick och på nyårsafton var vi bjudna på goda vänners bröllop.
Det var en trevlig tillställning med dans efteråt och jag satt där och pustade och tittade avundsjukt på alla som svassade runt på dansgolvet.
När klockan passerat 23.00 sa jag till min dåvarande man att nu jäklars ska vi dansa!
Är du inte klok, fick jag till svar men jag stod på mej.
Nu skulle ungen dansas ut och kanske bli den förstfödda i Västmanland på det nya året.
De äldre släktingarna på kalajset vart förskräckta och undrade när jag skulle ha och jag svarade att det skulle skett för tre dagar sedan.
Men herregud, sitt människa tyckte dom men icke sa TT, jag härjade runt med min jättemage och när vi kom hem trodde jag att värkarna skulle sätta igång... men icke...
Den envisa ungen stannade inne en vecka till!
Inte förrän på natten den åttonde januari vaknade jag vid ett-snåret med värkar och vi ringde farmor som kom pulsande över gatan i snön för att vakta de andra två som sov så gott.
Väl i bilen fick jag för mej att jag ville ha någon tidning med i fall det skulle ta tid så jag tvingade min stackars nervösa man att köra på den glashala E18 rakt igenom hela staden till en nattöppen mack, haha.
Själv låg jag i baksätet och profylaxade och kved men Året runt skulle jag minsann ha med!
Nu hann jag inte läsa tidningen den natten för vi kom in till förlossningen vid två-draget och 05.55 föddes D, 3 780 gram stor.
Ett halv kilo tyngre än syskonen varit och en stor svart kalufs, men det gick så fort att hon blev nedkyld och hade fostervatten i lungorna så hon låg i kuvös på ett fårskinn några dagar.
När syskonen sedan kom upp till BB frågade storasyster J direkt varför bebisen hade så mycket hår.
Själv såg hon ut som en pingpong-boll på knoppen så jag fick tejpa fast hennes älskade rosetter. :o)
