Denna klocka...
...den ska vandra... från den ena till den andra.
Den här vackra gamla klockan, retro så det skriker om det, hängde i lägenheten i byhåla när vi flyttade in.
Den hängde i det som blev vårt skräprum eftersom vi inte fick göra iordning det.
Damen som bott där innan hade sin vävstol där, och det låg lite avgränsat från den övriga lägenheten.
Vi lät den hänga kvar där, lite av respekt för hyresvärdinnan för det var hennes föräldrahem och klockan gick ju ändå inte.
Där har den hängt och vi lämnade den kvar, tyckte den hörde till huset men de nya hyresgästerna hade lagt den bland våra grejer, sådant uppskattas nog inte av dem och där verkar det inte så intressant med gamla grejer.
Så den fick följa med hit till staden.
Nu har mannen stoppat batterier i den och den funkade helt perfekt!
Fast... den har något konstigt ljud för sej då och då...
Jag kom hem från jobbet och hörde ett helt udda ljud, det lät som om någon kräktes i smyg någonstans i lägenheten.
Jag fundrade lite på det men glömde det... är ju van vid spökerier... tills det lät igen och jag efter idogt sökande insåg att det var klockan som lät.
Inte så att den plingar varje halvtimme eller timme utan rätt som det är kräks den utan att man behöver torka efter den.
Nu förstår jag varför den hängde ute i damens vävrum och jag sa till mannen att den kommer inte att hänga här i köket för att jag är så lättväckt.
Han tyckte just därför att den skulle hänga i vårt sovrum men jag har förpassat den till badrummet som ligger långt bort från mitt söta öra.