Underbart...
... att få vakna i sin egen säng och gå på sin egen toa, haha.
Uppe i lappriket finns det bara utedass och visst... ett par dagar går det men i längden... nej man är allt bra bortskämd.
Första natten, när vi var i Vansbro fick vi övernatta i R och M:s fina gäststuga och det är inte fel att vakna med en sådan här utsikt.
Synd att inte vädret var bättre för då hade vi fått frukosten på det nybyggda soldäcket utanför huset.
Svärsonen till R och M och barnbarnen fiskar.
Andra natten tillbringades som sagt i Lövångers kyrkstad efter färd till Söderhamn från Vansbro och vidare upp på E4:an. Bästa vägen uppåt om man vill ta sej fram något sånär snabbt.
Jättemysigt ställe, verkligen att rekommendera.
Mannen kollar in väderrapporten för norra delarna.
Efter god sömn, dusch, frulle och packning av bil for vi norröver.
Stannade i Kalix för att tanka och fika, man vet ju inte vad diesel kostar i Finland...
Det är alltid en speciell känsla att rulla över gränsen i Haparanda, kan inte förklara men på nåt udda vis är man hemma fast jag har växt upp här i Sverige.
Vi stannade till en snabbis på polcirkeln, mest för att köpa en dricka och gå på toa, den obligatoriska shoppingen fick vänta tills hemvägen.
Vägen efter Rovaniemi är fruktansvärt tråkig och inte kan man köra fort heller för rätt som det är kliver en ren eller två upp på vägen.
Den här gynnaren ville inte gå av vägen så vi fick tuffa bakom ett bra tag.
När vi närmade oss ringde lillebror och meddelade att dom var i byn så vi kunde träffas där.
Byn är inte stor så jag trodde vi skulle hitta dem direkt men efter lite ringande möttes vi på Liedls parkering, handlade och åkte till gården som ligger 1,5 mil utanför Kemijärvi.
Vi installerade oss i vindsrummet och sedan var det jobbardags.
Lillebror och mannen började med taket, det var lika bra att börja direkt för vädret var inte sådär jättelovande.
Min storebror och jag målade vedboden, vi ville gärna hålla oss på marken.
Som ni ser av brorsan klädsel var det en hel del mygg däruppe men jag har inte fått ett enda myggbett, dom gillar inte mej!
Varje kväll badade vi den gamla vedeldade bastun.
Bröderna, som båda är utbildade kockar fixade underbar mat, trots att det inte finns rinnande vatten och ett väldigt gammalt kök.
Man vänder lite på dygnet där eftersom det är ljust hela tiden så vi åt mat vid tiotiden på kvällarna och satt uppe hela nätterna till fem-sex, i alla fall storebror och jag.
Vi spelade kort och pratade gamla minnen... man får alltid någon ny pusselbit på plats om sin barndom efter att man varit där.
Min storebror är uppvuxen här på gården, likaså min syster.
Här spelar vi Jenga.
Kul att se att bröderna också behöver brillor vid finlir, haha.
En natt festade vi till rätt bra och mina bröder har en enorm humor, dom kan varfa helt stolliga.
Vi skrattade så det ekade mellan de gamla gårdarna där uppe, har sällan haft så kul en natt där. :o)
Vi hade inte sådan otur med vädret trots allt... det blåste storm en natt men kom knappt något regns alls och på dagarna var det soligt och fint.
Lite blåst men det är ju bara bra mot mygg och broms.
Lillebror klättrade runt på taket i en vit overall, jag påpekade att han såg ut som en takmålande spermie, haha...
fast han var nästan lika vit utan overallen.
Men sista dagen hade kroppen blivit ljusbrun i alla fall, det var bra hett på taket.
Jag är imponerad att han orkade med slitet, han är inte frisk alls efter leverbyte och många magoperationer.
Mannen fixade nytt lock på brunnen och satte tillbaks den gamla hissanordningen med plåthinken jag minns från min barndom.
Då var det bara en träplatta runt ett hål i marken, så man vågade knappt gå i närheten av brunnen, rädslan att falla ner var stark och säkert påpekade de vuxna hur lätt hänt det kunde vara.
Vi var in till byn varje dag och handlade, mycket öl gick det åt till jobb och bastu. Vin är jättedyrt att köpa så det blev bara en flaska för min del men en kväll gjorde lillebror goda kaffedrinkar och storebror hade med sej gott rött vin han bjöd på.
Nubbe till maten var också obligatorisk. :o)
Naturligtvis besökte vi alla gravar på kyrkogården.
Där ligger min mamma, min mormor och morfar, en moster och en morbror.
Min yngsta morbror dog i kriget när han var 20 år ung, tror jag det var 1949 men han ligger på en annan kyrkogård.
På lördagen var vi in och skulle titta på snöskoter-race på älven men kom försent.
Vi hann i alla fall lyssna på trubaduren, ta en korv och kolla lite folk.
Sista natten satt storebror H och jag uppe och drack vin och pratade till kl 5 på morgonen.
Vi har umgåtts och haft mest kontakt under min uppväxt i Sverige medan mina syskon vart kvar i Finland.
Vi har inte setts mycket i vuxen ålder, mest på begravningar men vi känns ändå väldigt nära varandra.
Vi kunde fortfarande fylla i varandras meningar och började ofta sjunga på samma låt.
Min lillebror och jag försöker fortfarande lära känna varandra men H och jag känns verkligen som syskon.
Min äldsta bror är svårt alkoholiserad, han var min idol när jag var liten men nu känns det mest bara tragiskt att träffa honom och han är aldrig här uppe på gården som vi ärvde efter vår morbror.
Jag trodde att när syrran dog skulle jag tappa kontakten med mina bröder men så blev det inte!
Soluppgången var bedövande vacker!
Det var lite segt att kliva upp några timmar senare och packa bilen för färd neråt igen och lite sorgset att lämna sin barndoms gård och bröderna... min storebror har inte varit där uppe samtidigt som mej sedan 1987 när vi begravde vår morbror.
Nu är vi bara tre syskon av fem på trappan... tråkigt.
Förhoppningsvis åker vi dit nästa år igen när ladans tak ska målas.
Bröderna skulle också åka hem till Helsingfors under veckan så det hinner dom inte denna sommar.
Nu stannade vi på Polcirkelns stora souvenir-center och handlade lite, jag köpte fina varma tofflor och ett halsband.
Mannen fingrade länge på en lappkniv men beslöt sej för att inte köpa den, så vi åt renpizza och köpte lite resgodis innan vi for mot Haparanda igen.
När vi kom neråt Luleå-trakten hörde vi på bilradion om en stor olycka mellan buss och personbil närmare Piteå och mycket riktigt var vägen avstängd så vi fick åka en omväg på småvägar.
Tur man har GPS för polismannen som dirigerade oss sa nog lite fel.
Olyckan visade sej vara en fruktansvärd tragedi, men det har ni säkert läst om... usch så sorgesamt.
Mannen vill sträck-köra ända hem man jag vet hur jag spänner mej och blir helt slut av nattkörning så jag tvingade honom att slå upp tältet på Umeå camping, haha.
Resten av vägen hem gick bra men som sagt... bilen dog när vi kom hem och jag hade lovat väninna P att hämta en tvättmaskin jag fått av henne igår kväll.
Hon hade flyttat ur sin gamla lägenhet tidigare så det var lite akut att jag hämtade maskinen men nu var ju bilen paj...
Tack och lov ställde exmaken upp med både bärhjälp och bil så vi fick hem den och jag tvättade direkt den var installerad igårkväll!
Vad himla skönt att slippa knöla ner till tvättstugan, speciellt nu när man åker lite kors och tvärs och behöver tvätta lite mellan varven.
Nu är mannen iväg för att fixa ett nytt dieselfilter, bara att hoppas att det är något så enkelt och förhållandevis billigt... vi hade tänkt åka till stugan idag.
De norska vännerna vill ses innan de åker hem till Norge igen och jag vill ju vara där så mycket som möjligt när jag är ledig.
Behöver målas lite där också...
På lördagmorgon ska jag och vännina A åka neråt landet för besök på Ullared.
Hon har bokat två nätter på något som heter Kalvsjögården, sedan ska vi plocka upp hennes dotter i Emmanboda på måndag för färd hemåt igen.
Full rulle! :o)
