Grattis...
Vi brukade ofta hitta på något tillsammans när vi fyllde år, en kryssning eller en dag i huvudstaden... hennes dödsfall har till viss del tagit udden av mitt firande.
Dessutom går jag nu in på mitt fyrtionionde år... hon dog precis när vi börjat planera för hennes femtioårsdag så det känns lite som ett ödesår.
Jag vet!
Man kan inte tänka så men jag gör det i alla fall och både syrran och jag pustade ut när vi bägge hade överlevt våra trettiosjätte år... så ung var vår mor när hon dog i hjärnblödning.
Varje gång jag får en huvudvärk jag inte känner igen får jag en lätt panik först men det lägger sej, jag har gjort en datortomografi på order av en en läkare på Danderyds sjukhus och ska ha en ganska hel knopp sägs det.
För övrigt känner jag mej inte äldre idag än i förrgår! :o)