Läkare och nostalgi...
... blev det igår minsann!
Jag har behållit samma läkarcentral som jag haft sedan familjeläkarsystemet startade.
Då bodde jag på Odensvi i Västerås och hamnade hos en underbar läkare där som genom åren hjälpt min taskiga rygg och höft med smärtstillande sprutor.
Han hade sådan suverän service så han bokade in mej och talade om mina tider när vi sågs på min gamla arbetsplats där han gick och tränade och jag stod i receptionen.
Dessa sprutor är en pest och pina att få... han prickar in alla smärtpunkter i nacke, axlar, rygg och höft och sedan får man i sej en sisådär 18-20 sprutor och man är alldeles svettig efteråt.
Men jisses så de har räddat min vardag genom åren så det har varit värt varenda tår och svettdroppe.
Men så fick han för sej att ta en annan tjänst i kungliga hufvudstaden och lämnade mej med en kvinnlig läkare som jag inte alls funkade ihop med och har därför inte tagit några sprutor på ca två år.
Nu har det gått ganska bra ändå om jag inte går eller tränar för mycket, och eftersom jag i den vevan bytte jobb och slapp lyft-och städmoment har jag stretat på med hjälp av värktabletter istället.
Men... eftersom jag skulle behöva röra mej mer tror jag att jag ska börja med sprutorna igen och då kanske jag även kan sova bättre.
Detta har varit ett litet dilemma för mej men det löste sej igår!
Eftersom jag fick en akuttid kom jag till den nya läkaren som jag tänkt byta till istället sedan min sambo höjt honom till skyarna och efter undersökningen frågade jag honom om det gick att byta.
Mja, man ska fylla i en ansökan sa han... men OK nu när du ändå är här så fixar vi det. Jippie!
Nu ska jag boka ny tid och prata om dessa sprutor och om min satans fot som aldrig blir bra... känns som jag har mer förtroende för honom och jag är verkligen ingen gnällmänniska men så verkade den andra läkaren uppfatta mej.
Och mycket riktigt hade jag urinvägsinfektion och fick mej lite piller så ordningen blir återställd!
Jag har behållit samma läkarcentral som jag haft sedan familjeläkarsystemet startade.
Då bodde jag på Odensvi i Västerås och hamnade hos en underbar läkare där som genom åren hjälpt min taskiga rygg och höft med smärtstillande sprutor.
Han hade sådan suverän service så han bokade in mej och talade om mina tider när vi sågs på min gamla arbetsplats där han gick och tränade och jag stod i receptionen.
Dessa sprutor är en pest och pina att få... han prickar in alla smärtpunkter i nacke, axlar, rygg och höft och sedan får man i sej en sisådär 18-20 sprutor och man är alldeles svettig efteråt.
Men jisses så de har räddat min vardag genom åren så det har varit värt varenda tår och svettdroppe.
Men så fick han för sej att ta en annan tjänst i kungliga hufvudstaden och lämnade mej med en kvinnlig läkare som jag inte alls funkade ihop med och har därför inte tagit några sprutor på ca två år.
Nu har det gått ganska bra ändå om jag inte går eller tränar för mycket, och eftersom jag i den vevan bytte jobb och slapp lyft-och städmoment har jag stretat på med hjälp av värktabletter istället.
Men... eftersom jag skulle behöva röra mej mer tror jag att jag ska börja med sprutorna igen och då kanske jag även kan sova bättre.
Detta har varit ett litet dilemma för mej men det löste sej igår!
Eftersom jag fick en akuttid kom jag till den nya läkaren som jag tänkt byta till istället sedan min sambo höjt honom till skyarna och efter undersökningen frågade jag honom om det gick att byta.
Mja, man ska fylla i en ansökan sa han... men OK nu när du ändå är här så fixar vi det. Jippie!
Nu ska jag boka ny tid och prata om dessa sprutor och om min satans fot som aldrig blir bra... känns som jag har mer förtroende för honom och jag är verkligen ingen gnällmänniska men så verkade den andra läkaren uppfatta mej.
Och mycket riktigt hade jag urinvägsinfektion och fick mej lite piller så ordningen blir återställd!
