TyraTok

Jag blev verkligen glad när jag öppnade balkongdörren hemma idag och fick se detta träd.
Hade ingen aning om vad det var för något när vi flyttade in och det här var en positiv överraskning.
Tittar jag åt höger ser man detta...



...inte helt fel det heller,  man blir glad när man tittar ut från balkongen eller kommer ut genom porten.

Skönt att det var blå himmel imorse när vi vaknade på båten, kunde äta frulle på däck.
Kvällen innan satt vi på puben och lyssnade på trubaduren Alexandra som hade en kanonröst men tyvärr inte kunde så många texter som jag tycker att en trubadur ska kunna. 
Vi pratade med ett najsigt par från Bromma där mannen fyller femtio idag och tjejen imorgon!  
De var finnar urpsrungligen och hade varit en vecka i Finland och haft två femtioårsfester i de respektive städer de var ifrån, nu skulle de hem och ha en stor fest för alla vänner här i Sverige. Kul grej!
Vi lade oss när puben stängde, efter en nackmacka,  hade inte lust gå till dansrestaurangen som var öppen fortfarande då.
Det var samma töntiga uppträdanden som när jag åkte för en månad sen.

Men så vaknade jag ganska snabbt av att det lät och dundrade, hela hytten skakade och jag fick en viss panik och kravlade mej upp för att titta.
Som tur var hade vi fönster direkt utanför hyttdörren så jag slapp klä på mej allt och gå iväg i korridoren, och det visade sej att vi just lagt till i Mariehamn så då kunde jag somna om igen för då stängde dom av motorerna.



Men jag har lärt mej att se till att aldrig ha hytt rakt ovanför bogvisiren i aktern,  det låter hemskt när dom öppnas och stängs.
Det var visserligen skönt att ha hytt där för att man kunde ha dörren öppen och se havet  utan att folk passerade hela tiden men som sagt... aldrig mer om jag kan välja.

Men jag måste tillstå att värmen här nere inte var detsamma som i Suomi-landet!
Hoppas den tropiska ryssvärmen kommer hit, man blev rejält bortskämd av trettio graders-dagar där inte ens vinden svalkade.

Vi kunde sitta och ta ett glas vin på soldäck på vägen hem också, likväl som vi gjorde på vägen ut men när vi åkte till Helsinki blåste det rätt kalla vindar så man var tvungen att sitta i lä.
På vägen hem kunde man legat i bikini fast det blåste lite, om man nu har kropp till det. :o)



Alltid skönt att komma hem till sitt eget, speciellt som vi har sovit på olika ställen i fem nätter.
Ja, två nätter var ju hos brorsan men först en natt på båt, en natt på hotell efter sex timmar i bil, två nätter hos bror efter ytterligare sex timmar i bilen,  och en natt på båt.
Kul att det var olika båtar på vägen hem och dit,  och kul att det inte var samma folk på vägen hem som man såg när man åkte.

Speciellt inte i bussen... fy fan vad trötta vi var på en tjej i trettiofemårsåldern som satt och gapade hela tiden i bussen till Stockholm i onsdags.
Hon bräkte och hojtade, var rejält på lyset och jag sa till mannen att hon säkert kommer från den byhåla vi lämnade i december.
Mycket riktigt började hon prata högt och vitt och brett om arbetskamrater och sina åkommor... att folk inte tänker sej för i en fullsatt buss!
Vem som helst kan ju känna igen folk hon hängde ut!
Vi hoppades verkligen att hon inte skulle åka till Helsingfors men dom åkte en annan båt tack och lov.
Tyvärr hann någon sno åt sej mannens solbrillor som han glömde på bussen,  dom var putsväck när han sprang tillbaks för att hämta dem.

Men det gick ju att köpa nya när vi kom till Ylivieska där begravningen var.
Ingen stor stad men vi fick tag i svarta strumpbyxor,  mina var trasig såg jag vid upppackning och så fick mannen nya brillor.
Annars hann vi inte så mycket mer än ta en sightseeing med bröderna till farmors gamla hus som är sålt ur vår släkt och helt förfallet.



I den här bastun vill nog ingen bada längre...



Mina bröder har tydligen haft en tanke på att köpa tillbaks egendomen men insåg nu att det är alldeles för kostsamt att få iordning på det.
Dom har nog med att ta hand om gården dom äger efter vår morbror uppe i Kemijärvi.
Nu kommer jag också tydligen att ärva en del av den igen eftersom min moster hade kvar sin del av den men jag tror jag säljer den till dem som jag gjorde med den delen jag ärvde efter min morbror.
Det är två av mina bröder som är där mest och sköter om det hela,  vi har 120 mil dit så man kvistar inte dit över en helg direkt...

Dessutom har jag inskrivet i mitt säljbrev att jag får utnyttja stället när jag vill, det räcker för mej.
Har ju också en annan stuga att ta hand om i Dalarna.



Jag och två av mina bröder kvällen innan begravningen.
Lite middag var vi ju tvungna att ha efter den långa bilfärden.

Mer bilder kommer...  nu är det dusch och kvällsmacka... undrar hur mycket man gått upp i vikt efter denna resa men mycket uteätande och vin?
Pulverdiet som kickstart kryper allt närmare och närmare...