Värmebölja...
... är vad det är här i Finland.
Jag ser hur lillebroders grannar här i villaområdet utanför Helsingfors skyndar sej att släpa ut sina trädgårdsmöbler.
När vi klev av båten var det dimmigt, grått och 11 grader så jag trodde nog att ryssvärmen tagit en annan väg men när vi fikat hos bror och åkte uppåt i landet så blev himlen bara blåare och blåare.
Vi åkte 55 mil upp till Ylivieska och sammanstrålade med min andra bror på hotellet, han hade varit i huset i Lappland och tagit tåget ner.
Vi körde ut till farmors gamla hus och tittade, det var helt förfallet, och vi åkte till kyrkogården och kollad runt.
Känns konstigt att se mitt efternamn på så många gravstenar, det finns bara en släkt med det namnet och i Västerås är vi ju bara fyra men där uppe är det en stor släkt.
Senare på kvällen kom min äldsta biologiska bror upp från Helsingfors med sin son och hans flickvän, vi mötte dem sent på kvällen vid Shell-macken.
Vi stod då ute i bara t-shirts och klockan var ca 21.00, undebart!
Vid elvatiden var det fortfarande ganska ljust ute men det är klart, vi var i höjd med Umeå ungefär.
Begravningen gick bra, det var en vacker ceremoni, åtta gamla män från krigsveteranerna sjöng.
Själv koncentrerade jag mej på en humla som surrade runt blommorna på kistan och det gick bra ända tills jag skulle gå fram... men nu är det gjort i alla fall.
Nu är den sista av mina fyra föräldrar borta.
Träffade lite släkt som jag aldrig sett, eller i alla fall minns jag inte att jag sett dem... dom undrade om jag var Arja... eh... men så slog det mej att så hette jag ju som liten.
Förvirrande när folk byter namn på en... sedan bytte jag ju själv i och för sej men det minns jag i alla fall, haha.
Nu ska vi nog ta bussen in till Helsinki town, lillebroder är vid sitt fiskehotell och kör gäster som ska tävla ut i båt.
Han blir borta hela dagen så vi får roa oss själva men det är rätt skönt att ha den tiden här, förra gången var allt så uppstyrt.
Jag ser hur lillebroders grannar här i villaområdet utanför Helsingfors skyndar sej att släpa ut sina trädgårdsmöbler.
När vi klev av båten var det dimmigt, grått och 11 grader så jag trodde nog att ryssvärmen tagit en annan väg men när vi fikat hos bror och åkte uppåt i landet så blev himlen bara blåare och blåare.
Vi åkte 55 mil upp till Ylivieska och sammanstrålade med min andra bror på hotellet, han hade varit i huset i Lappland och tagit tåget ner.
Vi körde ut till farmors gamla hus och tittade, det var helt förfallet, och vi åkte till kyrkogården och kollad runt.
Känns konstigt att se mitt efternamn på så många gravstenar, det finns bara en släkt med det namnet och i Västerås är vi ju bara fyra men där uppe är det en stor släkt.
Senare på kvällen kom min äldsta biologiska bror upp från Helsingfors med sin son och hans flickvän, vi mötte dem sent på kvällen vid Shell-macken.
Vi stod då ute i bara t-shirts och klockan var ca 21.00, undebart!
Vid elvatiden var det fortfarande ganska ljust ute men det är klart, vi var i höjd med Umeå ungefär.
Begravningen gick bra, det var en vacker ceremoni, åtta gamla män från krigsveteranerna sjöng.
Själv koncentrerade jag mej på en humla som surrade runt blommorna på kistan och det gick bra ända tills jag skulle gå fram... men nu är det gjort i alla fall.
Nu är den sista av mina fyra föräldrar borta.
Träffade lite släkt som jag aldrig sett, eller i alla fall minns jag inte att jag sett dem... dom undrade om jag var Arja... eh... men så slog det mej att så hette jag ju som liten.
Förvirrande när folk byter namn på en... sedan bytte jag ju själv i och för sej men det minns jag i alla fall, haha.
Nu ska vi nog ta bussen in till Helsinki town, lillebroder är vid sitt fiskehotell och kör gäster som ska tävla ut i båt.
Han blir borta hela dagen så vi får roa oss själva men det är rätt skönt att ha den tiden här, förra gången var allt så uppstyrt.
