Tanken är god...
... men viljan verkar inte hänga med.
Jag har i två veckors tid tänkt ta hem min cykel som stått här nere i vårt stora garage över vintern.
Smidigt eftersom vår cykelkällare hemma inte är någon säker förvaring och i vårt eget förråd ser det ut som en tromb har dragit igenom, så där får den inte plats.
När jag kom från Norge satt en matchande röd lapp på min fina röda Monark.
Den betraktades som skrot om inte lappen togs bort inom ett visst antal dagar, tur jag hann hem!!
Nu har jag varit ner och dammat av den och flyttat den då och då så ingen ska tro att det verkligen är en övergiven cykel och igår var jag ganska fast bestämd att jag skulle ta itu med uppförsbackarna hem eftersom A inte hade någon lust att träna. Något som inte gör mej det minsta men jag tänkte då att istället kunde jag motionera själv... antagligen med en nära stundande infarkt på kuppen för jisses vad dålig kondis man har i början efter vinterns bussande.
Men just när jag började packa ihop här så ringde mannen och var redan på väg för att hämta mej och inte kan man tacka nej till ett sådant charmant erbjudande som definitivt inte skulle göra mej det minsta svettig.! :o)
Men idag tar jag nya tag... viljan finns som sagt var här... skulle vara skönt att susa nerför backarna till jobbet imorgon bitti istället för att gå... men latmasken tar över allt för ofta...
