Otursdag...
... blev min första tanke när jag stod med mina 22 kr i mynt för att få ut bussbiljetten ur maskinen.
Helt plötsligt hade lolaltrafiken höjt summan till 25 hutlösa kr för en busstur ner till staden!
Femton miusgrader och lite försening lockade inte till promenad direkt.
Som tur var testade jag busskortet och det fanns en gång kvar på det.
Nu på lunchen tog jag mej i kragen och knallade till Scorett med mina trasiga stövlar.
Kvittot har jag inte hittat men på kartongen satt koder och lappar så dom skulle knappast kunna tro att jag stulit dem... fast kartongen var lite söndertuggad i kanterna av katterna. :o)
Nå, tjejen godtog kartongen och jag fick ett presentkort på 399 pix, hittade med kollega M:s hjälp ett par snygga svarta stövlar för halva reapriset.
Så för endast 125 kr har jag något att ha på fossingarna på begravningen.
På måndag måste jag gå dit igen och se om jag inte kan fynda mer för resten av presentkortet för det var mycket fint på rean men butiken är trång med 1000 kokheta strålkastare som gör att en 49-årig liten varmt klädd tant inte orkar vara där inne särskilt länge.
Nu ringde mannen och meddelade att det blir lövbiff med potatiskroketter till mat ikväll så nu längtar jag hem.
Han är lite nedslagen stackaren så det har inte blivit några långa arbetsdagar för mej sista dagarna.
Dotter J får inte stanna på sitt behandlingshem utan hon kastas hem efter tre avgiftgninsveckor, jäkla skit.
Vad jag tycker ska jag inte skriva här för det blir tröttsamt att läsa...
.
Soc vill väl helst att hon ska bo på ett kvinnohem som hon gjorde en period efter förra behandlingen men hon vantrivdes där i den deprimerande miljön med tjejer som hade hemska livsöden bakom sej, och det kan jag förstå.
Men hon klarar nog inte heller att vara ensam hemma i lägenheten när inte T är hemma... får se hur detta ska lösas... och inte känns det bra att jag måste åka iväg när hon kommer hem men hon har ju far och bror och morbror som får stötta.
