Känner mej lite som...
... den här stackaren som åkte ut i går!
Imorgon åker dotter D och Tequila upp till norr igen och det blir så tomt så det gör ont.
Ont gjorde det även idag när vi begravde Andreas, alldeles för ung för att dö.
Jag tänkte att det här fixar jag... väckte dotter D och pojkvän A som sov hos oss... hämtade dotter J och T, for till kapellet... hälsade på släkt till T och fadern med familj... kände mej stark för att det inte var så nära mej som de begravningar jag var på i våras.
Fick dessutom bästa bänkgrannen i barnens kamrats mamma.
Andrés dog 5 december och Andreas 10 december fast med två års mellarum.
Jag har haft kontakt via nätet med Andrés mamma sedan han dog och nu möttes vi... på en begravning...
När musiken började och jag hörde att det var Somliga går i trasiga skor... jamen då brast det... men i det stora hela blev det en fin ceremoni, mycket tack vare prästen.
Dessutom hjälpte min nyvunna vän till enormt mycket... henne kommer jag inte att släppa, en chilensk kvinna med enorm personlighet, empati, styrka och värme.
När akten var över satt alla som förstenade men eftersom det kändes väldigt uppdelat och inget kaffe var bokat så skingrades till slut skaran.
Dotter J, Andrés mamma och jag åkte till Andrés grav som är på samma kyrkogård och sopade bort snön och hon la dit fina rosor.
När vi släppt av henne åkte J och jag hem och där var redan dotter D och A.
J:s pojkvän T hade åkt till sin mormor där släkten samlades trots att han inte hade tänkt det... men det var nog bra i det stora hela.
Han kom till oss senare och vi fixade iordning en tacos-middag i Andreas anda.
Imorgon bitti ska J operera handen så vi ska vara på lasarettet 7.45 men jag kan banne mej inte sova...