Man måste vara med...
... när man cyklar till jobbet på morgnarna för folk är så satans stressade så dom orkar inte vrida på huvudet och titta om det kommer någon bakom när de svänger. Gäller både cyklister och bilister.
Det är tur att jag inte längre cyklar snabbt som en tok utan masar mej fram i ganska lugn takt så jag hinner tvärnita inför alla idioter med stela nackar.
Igår kväll när vi cyklade hem efter en väldigt trevlig kväll på kollega A:s soliga altan var det däremot knappt en kotte ute så vi fyra som åkte åt samma håll kunde cykla i bredd och pladdra.
En kotte såg jag däremot när jag kom hem på gården... den lilla igelkotten var ute och knatade och uppe bakom galler på balkongen satt Olle och spanade in den. :o)
Sonen var hemma, nöjd över att det uppdrag han fått att utföra i hufvudstaden hade gått superbra. Aldrig trodde jag väl att den blyga grabben skulle bli så vuxen och välutbildad, tillochmed stå och hålla föredrag inför folk! :o)
Mannen kom hem med en box Merlot han fått för att han hjälpt någon med bilen så vi blev bjudna på varsitt glas rött innan vi hoppade i säng, ja sonen hoppade i ner i soffan.
Trodde kanske jag skulle ha lite pannknack efter att ha druckit vitt vin och sedan lite rött men jag mår prima idag!
Dessutom är det fredag och vi ska åka till stugan ikväll, sonen tänker ju bo där några veckor och imorgon kommer dotter Dmed pojkvän, Tequila och katten ner dit för att också bo där.
