Det är tur...
... att Olle håller koll på dammsugaren eftersom min rygg brakade ihop igår igen till mitt stora förtret.
Vatten-Lasse däremot är mest högt och lågt och upp och ner.
Jag känner mej nästan lika upp och ner som Lasse i och för sej... har nu pulat i mej ett antal av mannens Oxynorm under det sista dygnet och jag blir snurrig och dåsig.
Tyckte att jag kände mej ganska OK imorse men efter 4,5 timme på jobbet så erkände jag mej besegrad och mannen fick hämta mej.
Aningen svårt att komma uppför trapporna... igår stod jag utanför porten och grät så mannen fick i princip lyfta mej upp och hem, haha.
Får se hur morgondagen blir...
