Hur ska denna dag sluta?
Klev upp i skaplig tid i morse, duschade, hann ordna och räkna ihop min matlåda med rätt antal poäng, donade på där i lugnan ro.
Slängde en blick på TV:n... ops! klockan var 7.47, jag som skulle vara i tid för en gångs skull denna vecka.
Skyndade mej iväg och mannen sa: Nu när du har en ny cykel tar du det lugnt för bromsarna är skarpa osv...
Jodå, hojtade jag och trampade iväg.
Efter ca 300 meter stod det två lastbilar på cykelbanan, det var bara att gena över gräsmattan mot en gata jag inte brukar korsa och just då kom en bil runt hörnet i 190 (nästan) så jag fick tvärnita.
När jag satte ner foten försvann asfaltskanten ner i en liten grässlänt, och jag med den.
Som tur var fanns ett staket så jag lade mej inte helt raklång utan hängde där som en annan gammal trasa.
Cheeeez vad ONT det gjorde i högerfoten... den som aldrig blev bra efter förra vändan för 3,5 år sedan...
Jag stod där med pannan mot styret och grät en stund, tänkte ringa mannen men ville inte erkänna att jag inte kom längre än 300 meter.
Så jag kom mej upp på cykeln för att cykla hem, men så blev jag förbannad, vände igen och cyklade ner till jobbet. Jag var ju borta halva dagen igår, det får räcka!
Snälla kollega B lindade om foten och har hämtat alla kopior jag har dragit ut och på lunchen hasade jag till Life med kollegor M och A, köpte kylande liniment som jag smorde in också.
Fast när jag stod där och skulle betala hade jag inget kort i plånboken så den dyra smeten fick kollega M betala. :o)
Mitt i all denna röra när jag stod i hissen upp till min korridor imorse ringde mannen och var mäkta upprörd.
Den rare värmlänningen hade ringt och ångrat sitt husbilsköp igår!!??
Men va fasen... han kollade och testade i nästan två timmar och nu tyckte han den var för stor!
Jag mailade honom och sa att jag hade betalat in ett lån med en del av summan redan eftersom jag tagit nytt lån till nya bilen, men jag kunde ge hans nummer och mailadress till alla som mailat mej så får han sälja den vidare.
Nu vart som tur är paret i Örebro jätteglada för nu har dom närmare att åka för att spana in den och jag hoppas verkligen att dom vill ha den.
Dom hade blivit så ledsna igår när den var såld.
Jag lovade att de får höra av sej till oss med frågor och funderingar om dom köper den, annars får killen lägga den på Blocket igen om det är någon jag har missat att maila hans uppgifter till.
Vilken grej det blev av den försäljningen... först så ivrig och sen ånger...
Nu kommer mannen ner och hämtar mej så jag slipper cykla hem och jag vill helst åka förbi affären vi slank in på under lunchen och provade lite klänningar i för jag hängde undan en läcker sak. :o)
Kunde ju inte köpa eftersom kortet tydligen befinner sej i någon annans plånbok lyckades jag röna ut när jag hade lånat till linimentet.
Jag skulle ut med gamla vänner från byhåla ikväll, vi skulle på spelning på Sigurd men jag får nog sitta hemma med foten ihögläge... kul på hjul! :(
Slängde en blick på TV:n... ops! klockan var 7.47, jag som skulle vara i tid för en gångs skull denna vecka.
Skyndade mej iväg och mannen sa: Nu när du har en ny cykel tar du det lugnt för bromsarna är skarpa osv...
Jodå, hojtade jag och trampade iväg.
Efter ca 300 meter stod det två lastbilar på cykelbanan, det var bara att gena över gräsmattan mot en gata jag inte brukar korsa och just då kom en bil runt hörnet i 190 (nästan) så jag fick tvärnita.
När jag satte ner foten försvann asfaltskanten ner i en liten grässlänt, och jag med den.
Som tur var fanns ett staket så jag lade mej inte helt raklång utan hängde där som en annan gammal trasa.
Cheeeez vad ONT det gjorde i högerfoten... den som aldrig blev bra efter förra vändan för 3,5 år sedan...
Jag stod där med pannan mot styret och grät en stund, tänkte ringa mannen men ville inte erkänna att jag inte kom längre än 300 meter.
Så jag kom mej upp på cykeln för att cykla hem, men så blev jag förbannad, vände igen och cyklade ner till jobbet. Jag var ju borta halva dagen igår, det får räcka!
Snälla kollega B lindade om foten och har hämtat alla kopior jag har dragit ut och på lunchen hasade jag till Life med kollegor M och A, köpte kylande liniment som jag smorde in också.
Fast när jag stod där och skulle betala hade jag inget kort i plånboken så den dyra smeten fick kollega M betala. :o)
Mitt i all denna röra när jag stod i hissen upp till min korridor imorse ringde mannen och var mäkta upprörd.
Den rare värmlänningen hade ringt och ångrat sitt husbilsköp igår!!??
Men va fasen... han kollade och testade i nästan två timmar och nu tyckte han den var för stor!
Jag mailade honom och sa att jag hade betalat in ett lån med en del av summan redan eftersom jag tagit nytt lån till nya bilen, men jag kunde ge hans nummer och mailadress till alla som mailat mej så får han sälja den vidare.
Nu vart som tur är paret i Örebro jätteglada för nu har dom närmare att åka för att spana in den och jag hoppas verkligen att dom vill ha den.
Dom hade blivit så ledsna igår när den var såld.
Jag lovade att de får höra av sej till oss med frågor och funderingar om dom köper den, annars får killen lägga den på Blocket igen om det är någon jag har missat att maila hans uppgifter till.
Vilken grej det blev av den försäljningen... först så ivrig och sen ånger...
Nu kommer mannen ner och hämtar mej så jag slipper cykla hem och jag vill helst åka förbi affären vi slank in på under lunchen och provade lite klänningar i för jag hängde undan en läcker sak. :o)
Kunde ju inte köpa eftersom kortet tydligen befinner sej i någon annans plånbok lyckades jag röna ut när jag hade lånat till linimentet.
Jag skulle ut med gamla vänner från byhåla ikväll, vi skulle på spelning på Sigurd men jag får nog sitta hemma med foten ihögläge... kul på hjul! :(
