Varje år blir det jul...
... oavsett om man stressra eller inte... om man hinner städa klart eller inte... ja, vad som än händer!
Den här tomten betyder mycket för mej...
När syrran dog i oktober 2003 blev jag helt lamslagen och det blev naturligtvis hennes sambo också.
De brukade komma över till oss från Stockholm nästan varje julaftonskväll även om syrran och jag hade mötts halva vägen var i Bålsta och bytt julklappar före jul.
Vi hade ju bara varandra här i Sverige som helsyskon så det kändes viktigt att vi gav varandra klappar sinsemellan och att våra barn fick klappar av moster.
Första julen utan henne var fruktansvärd och det var nog värre för hennes sambo G, jag hade ju ändå man och barn omkring mej.
Men G kom över på julafton, stressad som tusan för många av hans vänner ville umgås med honom så han inte skulle känna sej ensam och övergiven.
Men i stressen och sorgen tog han sej tid att köra 12 mil till oss och med sej hade han denna stora fina tomte... känns som en symbol på något vis.
Nu när min bror dog så var G den som ringde samma kväll jag fick beskedet och som skickade en fin bukett blommor dagen efter trots att vi tyvärr inte har så tät kontakt längre.
