Bussresor...
... kan vara både trevliga och mindre trevliga.
Bussen på morgonen är oftast fullproppad men går man långt bak kan man hitta platser för det finns alltid folk som lägger väskor eller för all del sina skitiga skor på tomma säten.
Blir dom sura när jag ber dem flytta grejerna brukar jag fråga om dom löst biljett för väskan eller fötterna, då brukar man få sitta och andra runtomkring får sej ett litet fniss på morgonkvisten.
Så stoppar jag i pluggarna med musik så jag slipper höra alla korkade konversationer. ;o)
De mornar som jag missa 7.30-bussen och hamnar på 7.40-turen kommer det upp en dam några hållplatser som retar gallfeber på mej.
Man kan inte kalla henne petit på något vis och inte timid heller... hon har en stor ryggsäck och en underlig stor tyg-påse som hänger på sidan av hennes feta lår där hon tydligen förvarar viktiga saker... och det verkar hon ha mycket av.
Till varje pris ska hon ha en sittplats och hon bufflar sej igenom bussen så folk halkar hit och dit som bowling-käglor.
Priset tog hon när hon trängde ner sin lagårdsbreda häck bredvid en tjej som satt på ett säte för handikappade!
Sätet är ju lite extra brett men inte gjort för två såvida man inte ser ut som sylfider... men där skulle hon sitta!
Hade jag suttit där hade jag gått i taket av hennes burdusa sätt!
Tur man inte ska åka så länge till, dels för att våren verkar vara rejält på G så man kan cykla och till hösten åker jag väl tåget från byhåla kan jag tänka. :o)
Ska jag berätta något roligare så kan jag upplysa om att jag ikväll ska börja en kurs glas-fusing!
Så kul att lära sej något nytt, himla spännande!
