Tiden går fort...
... det är bara att åka med och göra det bästa av den.
Idag tände jag lyktan ute på förstutrappan, det är ett år sedan min storebror hastigt gick bort i hjärtinfarkt.
Vi var nog ganska lika han och jag.... han var en riktig skogsmulle som kunde lufsa runt klädd hur tusan som helst uppe i Lappland, plockade hjortron, svamp och lingon, tog hand om gården och bastade.
Men han gillade livet i storstaden Helsingfors där han bodde, lika mycket.
"Trivs lika bra på en stubbe i skogen som på en barstol på krogen", så beskrev jag mej en gång på min gamla hemsida och han var likadan.
Utom den gången min lillebror, syrran och jag i någon gång på nittiotalet dök upp på den krogen han då jobbade. Han stelnade till och tänkte att nu blir syrrorna jobbiga!
Så syrran och jag hoppade upp på varsin barstol, tog av oss halsdukarna och knöt dem fast ena änden i stången som löper runt bardisken, svepte dem runt oss och knöt fast andra änden som ett slags säkerhetsbälte. Bror tog sej för pannan och himlade med ögonen som den typiske Edith Piaf-fan han var när vi hojtade efter varsin Irish Coffee. Vill minnas att vi inte blev så stökiga... eller blev vi det...?
Med syrran var det oftast full rulle! ;)
Jag fick i alla fall bekräftat förra sommaren när vi var i Pyhätunturi, en skidort i Lappland att han liksom jag släpade hem pinnar och stenar från alla håll och kanter, precis som jag gör.
Här står han i grå jacka och övervakar att min son och min andra storebror också har koll på stenarna. :)
Det var just efter hans död jag insåg att jag ska kolla mej... min lillebror har bett mej eftersom han ändå blir kontrollerad så mycket efter sin levertransplantation, vi har många hastiga relativt unga dödsfall i släkten.
Jag var ju grön men bara någon dag efter det beskedet blev jag sjuk på ett udda sätt!
Jaa, inte allvarligt men i torsdags eftermiddag kände jag att magen var i olag och åkte hem rätt tidigt från jobbet.
Var tvungen att gå på ett möte eftersom jag är sekreterare och surade lite, för det var en rolig AW på gång med jobbet som jag hellre gått på.
Insåg när jag var hemma att jag ändå inte kunnat gå med och dricka vin, men klarade mötet i alla fall.
Var hemma från jobbet på fredagen med en ganska mild form av magsjuka, kan inte ens minnas när jag hade det sist, har varit väldigt förskonad till och med när barnen var små.
På lördagen kände jag mej rätt OK och vi åkte iväg på en julmarknad när mannen kom hem från jakten, men det blev en snabb visit, fick vända hem ganska omgående.
På kvällen började jag få ont i ryggen och på söndagen hade jag även så ont i benen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Det blev ganska sömnlöst mellan söndag-måndag för benen tokvärkte och jag befarade att jag skulle missa jobbets årliga konferensresa till Skepparholmen, kunde inte böja benen imorse, jättekonstig känsla!
Men magen var lugn sedan söndag eftermiddag och det var huvudsaken.
När jag väl rört mej under förmiddagen började det släppa och efter en varm dusch kände jag mej rätt OK.
När mannen kom hem från lasarettsbesök åt vi lunch ute och den stannade också kvar, fick inte ens ont i magen.
När min rara chef ringde vid femtiden och undrade hur det stod till, om jag kunde åka med så kände jag att jag banne mej ska med! :)