TyraTok

 

Tänkte först att jag skulle gå men kände ingen som skulle dit tyvärr...   då ringde Aila, en väldigt trevlig släkting som jag mött via FB  som en räddarinna i nöden och undrade om vi skulle gå och se uppträdandet.

Jag ringde till bibblan och  bokade biljetter,  vilka för övrigt var väldigt billiga, hundra kronor får man inte mycket för i vanliga fall.

 A kom farande i sin lilla gråa bil och vii tog lite kaffe och macka här hemma innan vi gick de tvåhundra metrarna ner till Folkets Hus.

 

Det var fullsmockat i foajén och folk stod också och väntade på eventuellt överblivna biljetter!

Först klev en blek, blond kille ut på scenen och jag trodde han skulle rätta till något stativ eller så men det var hennes pianist Petri.

Fördelen med ett litet ställe är att man är nära scenen, ja nu satte vi oss på första raden så vi var verkligen nära.

Första delen blev en känslomässig berg-och-dal-bana för hon spelade några klassiska finska låtar som var  syrrans favoritlåtar och därefter följde en Edith Piaf-låt, som var min nu döda brors stora idol.

Bara att höra den där finländska brytningen och hennes beskrivningar av sin uppväxt, bastubad och Finland i största allmänhet satte igång mycket tankar.