Varför...
... går helgerna så fort och vardagarna masar sej fram?
Kan någon svara på det? Va, vaa, vaaa??
Den här helgen gick extra fort för den här tanten hamnade på lite förfest i fredags och sedan på AW i byhålans Folkets hus. Hade en fantastiskt rolig kväll med mycket dans, som jag har saknat att dansa!!
Eftersom jag är just tant så var jag förstås otroligt seg och trött hela lördagen, inte bakis men ack så slö.
Att jobba en heltidsvecka och sedan direkt ut på party på fredagkväll till kl 01.00 är tydligen inget jag pallar med längre, haha.
Nå, jag hade ju ändå som vanligt inget viktigt för mej på lördagen trots att dotter J fyllde 31 för hon vill ha sitt "kalas" nästa helg och jag behövde inte heller vara hundvakt på kvällen som det var tänkt.
Mellan snöskottning och hundpromenader småsov jag i soffan så inget nyttigt hushållsarbete blev utfört, underbart!
Nå, jag skärpte till mej på söndagen trots att jag låg vaken halva natten (förstås) och fick ner julgardiner i kök och hall, fick igång en diskmaskin och en tvättmaskin mellan hundrastning och snöskottning.
När jag kom hem från eftermiddagens promenad stod en vit skåpbil från Personstöd mitt i korsningen utanför vårt garage och jag tyckte det var ett udda ställe att parkera på, chauffören satt och pratade i telefon.
När jag kommit innanför våra grindar hörde jag hur han gasade och gasade och förstod att han kört fast.
Jag såg också att det satt en person i rullstol i bilen och tänkte att jag måste kolla om jag kan göra något så jag släppte in hundarna och gick ner till bilen.
Chaffisen kom ur och muttrade surt att han ringt bärgare som skulle komma om trettio minuter men jag sa att vi säkert kunde få loss honom med hjälp av sand.
Den idén trodde han inte på men då tänkte jag att minsann, måste testa ialla fall.
Hämtade hinken och la sand framför alla hjul, sa åt honom att köra framåt när jag puttade på och han kom fram ca 20 cm. Då la jag sand bakom alla däck och bad honom backa när jag sköt på och vips var han loss.
Kände mej rätt snopen när han bara drog iväg utan ens en blick eller vinkning som tack...
