Att se bakåt...
... har aldrig varit min grej och jag brukar inte summera något när ett nytt år är på väg att klampa in.
Men jag måste säga att det här året som gått har varit osedvanlligt bra.
Jag sålde min lägenhet då vi hittade ett hus vi båda gillade utanför staden.
Vi fick nyckeln i början på maj, perfekt årstid att flytta in!
Åttiofem kvadrat utan omedelbart behov av renovering som vi sedan pysslat med både utomhus och inomhus .
Jag har målat och tapetserat om stora sovrummet så det passar mitt lila behov...
...och vardagsrummet från fulgult till grått/silver.
Nu är det köket kvar att dona lite med, ingen helrenovering men lite förbättringar och ändringar.
Mannen har tagit bort den fula trappan och ersatt med en liten altan.
Här blir fint att sitta i vår och ta en kopp kaffe på morgonen eftersom morgonsolen inte är på den stora altanen på andra sidan huset.
Fler projekt finns som att isolera garaget och fixa till i tvättstugan, bygga bastu osv men det får ta den tid det tar.
Vi fick tre fina semesterturer.
Den första turen skedde i juni och vi åkte i husbilen upp till mannens födelseort Mosjönen i norra delarna av Norge, med mellanlandning hos yngsta dottern i Åsele förstås.
Det var hemvändarvecka kombinerad med konstfestival och jag åker gärna dit nästa år igen.
På vägen ner stannade vi åter i Åsele och gick på den stora marknaden med dottern.
När vi kom hem jobbade jag lite och vi investerade i en nyare husbil som vi proppade in sonen och broder i och for till min hemby i norra Finland, Kemijärvi.
Återigen mellanlandning i Åsele eftersom broder inte sett deras lilla gård.
Två av mina bröder var där som äger stället numera efter att ha löst ut oss andra.
Jag sålde min del när syrran dog för jag trodde inte jag skulle åka dit mer men min envisa sambo har sett till att jag kommit dit flera gånger efter det. :)
Det har varit min morbrors gård och där bodde även min mormor och två av mina syskon efter att vår mamma dog.
Vi hade en toppenvecka med utflykter, mycket bastubad och prat.
Väl hemma packade vi om och åkte ner till västkusten, något jag längtat efter länge eftersom vi oftast bara åker norröver då vi båda har rötter där.
Underbart väder och vi låg på Lökholmen några dagar med båttur till Kosteröarna bl a.
Åkte upp över Svinösund till Norge, hälsade på vänner till mannen och hans syster men stannade sedan hos vännera R och M i Elverum för att gå på den stora vildmarksmässan.
Kanonväder och jätteroliga dagar.
När vi kom hem var det i princip dags att hämta hem vår lilla valp vi hade tingat.
Helt underbara lilla Shari´sa som vi hittade på Facebook!!
Hon är en blandning av wachtel och vit älghund och så sööööt.
Vi döpte om henne till Sherry som är lite lättare att säga och för att följa temat med Tequila. :)
Tequila bor ju hos dotter i norr för att slippa trapporna när vi flyttade till staden och där har hon det bättre än hon någonsin kunde haft, snart tolv år gammal :)
Sherry har växt upp till en halvårsdam som är så lydig och duktig så man tror inte det är sant!
I oktober for vi till Helsingfors för att fira lillebror som fyllde femtio år!
Tänka sej att han som varit så sjuk, fått transplantera in en ny lever p g a sjukdom mår såpass bra och är igång som en duracellkanin också passerade femtiostrecket.
Syrran blev bara 49 så jag tror vi alla syskon andats ut lite när vi fixade det strecket, precis som både syrran och jag andades ut när vi passerade 36 då vår mamma dog i den åldern.
Ja, livet lallade på här och jag minns som sagt att jag sa till en vän att vad ska hända nu när allt är så bra...och då fick jag ett ödessamtal från lillebror.
Vår storebror hade hittats död i sin lägenhet, nu vet jag att det var en hjärtinfarkt som tog hans liv, 53 år gammal.
Eller ung...
Han hade kunnat räddas med en ballongspräning men jag vet att han inte sökte läkare i onödan, han gjorde tydligen inte ens skallröntgen efter syrrans död fast vi alla blev beordrade att göra det.
Min bror som är den enda bror jag kände som liten... min lillebror bodde på barnhem och min storebror i södra Finland så Hannu blev den jag lärde känna när vi varje sommar tillbringade en månad på gården i norr.
Jag bodde ju hos en moster här i Sverige så mina biologiska syskon var ett mysterium när jag började pussla ihop mitt liv och Hannu var den som hjälpte mej lägga pusslet.
Han var i Sverige många gånger och vi brevväxlade intensivt... helt obegripligt att han inte finns mer.
Lillebror är förkrossad där borta i Helsingfors... nu har han ingen släkt kvar där att umgås med då vår äldsta bror är kraftigt alkoholiserad.
Gården i norr blir tom... Hannu var där ofta och pysslad och tog hand om den.
Han och syrran växte upp där... nu är båda borta...
Det här är sista bilden jag tog av min bror, Hannu längst till vänster och bredvid honom lillebror med en av döttrarna, min guddotter på restaurang Lappi i Helsingfors 26/10-12.
Kunde väl aldrig tro att det skulle bli det sista...
RIP Hannu!
Känns inget vidare att börja det nya året med en begravning men jag har inget val och livet måste gå vidare om än lite haltande ett tag framöver.
Ja, det har hänt en massa annat också!
Det bästa av allt är att min äldsta dotter och hennes T har varit drogfria och så himla duktiga hela året!!
Sonen har en termin kvar på sin master i folkhälsovetenskap och bor för närvarande inneboende hos oss i väntan på att se vad framtiden ska innebära.
Jag vill önska er som läser min blogg ett riktigt
