... i soffan utan att ha ont någonstans utan bara av ren trötthet efter jobbet.
Kroppen börjar känna av detta mörker nu tror jag bestämt.. och värre blir det ju... urk.
Mannen var tydligen snabb att föreviga min och Olles tupplur.
Tänk att han alltid vill hålla tass, den lille sötnosen. :o)
... har det verkligen varit!
Många timmar vid pärlbordet igår och ikväll började tjejkursen i fiskeklubben.
Vi skulle bli sex-sju stycken men vi vart tre tjejer som lärde oss binda Red Tags.
Innan vi åkte ut till Hallstahammar för kursen hade vi lunch för dotter J och T, samt exmake med sina två små troll.
Älgfärsbiffar lockade hit dem, och idag blev de godare än igår tyckte jag.
De var dessutom mäkta imponerade över att jag lyckats röja i köket så vi kunde sitta sju stycken utan trängsel. :o)
Lilla J skulle på kalas sen och hon ville få håret flätat... hur länge sedan är det inte man gjorde flätor på en liten tjej men det var ju precis att göra som man gjorde på dotter D för tjugo år sedan för de har exakt likadant hår.
Lillesyster T blev ju förstås avis så jag fick leta fram små snoddar och göra tofsar... flätor var inte att tänka på för lilla T har samma kvalitet på sitt hår som storasyster J, haha, ännu ett déjà vu.
Och som vanligt vill jag inte att det ska bli måndag så snart...
... säg mej vad jag ska kreera av dej här i pärlornas sfär!
Idag åkte jag på pärlträffen igen, det var ju några månader sedan jag var med för det har krockat med annat.
Har inte ångrat mej kan jag säga, det gjorde gott att få ta fram alla lådorna i och kolla igenom och dessutom shoppa lite nytt skoj i trevliga tjejers sällskap.
Dessutom fick jag lära mej en ny teknik idag och det var så himla skoj så nu måste jag shoppa lite grejer så jag kan göra fler, det gjorde succé på FB i alla fall. 
Men det var nära att jag inte kom iväg för jag vaknade med jordens skallebank och halvrisig mage (inte av rödtjut) och fick ta mej några alvedon och en massa kaffe innan jag piggnade till.
Lite dusch, disk, tvätt och utlämning av nycklar till vår festlokal här i föreningen fick mej på fötter så jag beslöt mej för att åka.
När jag kom hem vid 20-tiden hade mannen just paketarat och försökt pussla in en massa älgkött i frysen och nu har vi ätit goda älgfärsbiffar och tar ett glas rött... en bra lördag! :o)
... blir mina nuvarande arbetsuppgifter roligare då...?
Nu har jag tragglat hela förmiddagen med samma sak om och om igen och det funkar inte.
Dessutom ringde en lärare och tyckte att det minsann funkade bättre innan jag tog över sysslorna... sådant blir man så glad över... NOT.
L, som hade uppgifterna innan jag tog över har en helt annan utbildning och tjänst, kan så mycket mer än mej så det är klart det funkade bättre då... det var bättre förr...
Skulle vilja åka hem och dra täcket över huvudet men ska till tandläkaren 18.40 så arbetsdagen blir extra lång eftersom jag inte tänker cykla hem för att äta och sen ner på staden igen.
Missar dessutom cirkelträningen... nej detta är ingen bra dag.
... och ler... försvinner huvudvärken då?
Trycket lättar definitivt när jag lutar huvudet åt vänster vare sej jag ler eller inte.
Liniment och alvedon hjälper inte... det blev nog helt fel arbetsställningar igår kväll när vi donade i verkstaden hos silversmeden med samma vackra namn som jag har. ;o)
Jag var inte alls på hugget igår för den förbannade kvinnoveckan hade sin höjdpunkt just denna dag så snäll kollega åkte till ICA mitt i kursen och köpte X-large nattbinda... typiskt... lite svårt att koppla av och vara kreativ när syndafloden drar igång.
Men hur som haver så knåpade jag ihop en ring till slut och blev hur sugen som helst att gå en kurs.
Förstås!
... nu börjar den verkliga hösten!
November är den värsta månaden på hela året... mörkt, kallt, blåsigt och oftast regnigt... men jag kommer ihåg att snön kom i mitten av november förra året och den kom för att stanna... får se hur denna vinter blir.
Idag har det i alla fall varit kanonväder och efter lite städning på förmiddagen åkte vi ut till byhåla 1 och byhåla 2 för att titta på lite hus.
Första huset var jättebilligt och fuktskadat så taket måste omgående bytas och sedan helrenovering inuti i princip... hmm... näe... läget var inte alls så bra att vi vill börja med något sådant.
Fast planlösningen var fin typiskt nog.
Nästa hus var finare men kändes himla trångt. Det är otroligt vad kameran kan ljuga, haha.
Visst kan vi två bor där utan större problem men ibland är vi ju fler än två... mja... vi får se.
Det fanns ingenstans att ställa husbilen heller och så måste vi ju ha två personbilar om man ska börja pendla igen.
Så åkte vi ut till byhåla 2 och tittade på det charmiga torpet som mannen hyrde när vi träffades för snart 12 år sedan.
Det är himla mysigt med kakelugn och fungerande vedspis i köket men ... mja... lite smått det med.
Det visade sej att tjejen som ägde det polar med killen som äger huset bredvid som jag alltid suktat efter så nu fick vi kolla in det också för det är till salu det med.
Det gillade jag men mannen var nog inte lika förtjust... så där är vi nu.
Men vi har ingen brådska alls, min lägenhet ska ju i så fall säljas och det är nog bäst att se hur det utvecklar sej med husförsäljningen i Norge.
Nu är det huset ute på nätet så vi får se hur stort intresset blir.
Skulle ju inte ha något emot att ha denna utsikt från mitt vardagsrum men det blir ju lite drygt att pendla 100 mil till jobbet varje morgon. ;o)
Imorgon kväll ska det silversmidas minsann!
Vi har bokat en kväll för kollega M som fyllde femtio i somras och så är vi 7 kollegor till som ska med.
Hur skoj som helst, det var jättelänge sedan jag gick en sådan kurs.
gick mot min förmodan bra och jag nickade inte ens till (tror jag) under någon föreläsning. ;o)
Inte för att jag sov mycket under natten innan men jag hade ändå inget problem att gå upp fixa kaffe.
Blev upphämtad ute på vägen av kollega och 04.50 steppade vi in på Wayne´s där vi hade beställt kaffe och mackor till tåget.
Otroligt bra service av dem att komma så tidigt för vår skull, de öppnar inte förrän 6.30 i vanliga fall.
Tåget var inte det mordernaste... kändes som 1800-tal och vi hade inte ens bord mellan sätena att ställa kaffemuggen på och sätena var dessutom hårda som kyrkbänkar.
Det var otroligt skönt att komma fram till Norrköping och hade inte konduktören sagt något så hade vi inte ens märkt att vi kört på ett rådjur mellan Västerås och Kolbäck.
På Norrköpings central gav vi bort överblivna mackor till tre herrar som börjat dagen med en burk Norrlands och dom blev jätteglada, kändes gott.
För mej kändes det gott att få åka X2000 den sista biten, otroligt läckert tåg men några av kollegorna blir åksjuka.
Väl i Linköping var det raka vägen upp till konserthuset där vi skulle vara och dagen började med god fika.
Vi var alltså på en nätverksträff för handläggare som jobbar med barnomsorg och det var vår avdelning som startade upp det hela för fyra år sedan.
Förmiddagen svischade förbi i då vi delade upp oss i grupper och diskuterade hur vi jobbar i respektive stad, mycket intressant och givande.
( Jag är tvåa från höger)
Jättegod lunch i form av lax med hummersås och sedan gick vi över till museét för det var en utställning med silversmide.
Nu gick vi inte in för det kostade 50 kr och vi hade bara 10 minuter på oss så spanade i shopen istället. Mycket fint man hade kunnat handla om man inte har lite köpstopp.
Eftermiddagen gick också undan i form av en underhållande historielektion om Linköping, go-fika och sammanställning av diskussionerna och planering av nästa års träff som då blir i Örebro.
Puh, då behöver vi inte gå upp så sablars tidigt.
När vi kom till stationen hade vi 50 minters väntetid så kollega B och jag kikade in på bistron... och glada blev vi när vi såg att man kunde ta ett glas vin där. :o)
De andra var inte sena att haka på, förutom de som bor utanför staden och skulle köra bil hem från stationen förstås. :o)
Vi hade så himla kul, trötta och skrattiga och strax efter dök Uppsala-tjejerna också in och stimmade men de skulle tyvärr med ett annat tåg.
Hemresan gick också bra med Östgöta-trafiken först och sedan ett tåg i något bättre skick än på nedvägen.
Skjuts från stationen av snälla B:s lika snälla man C och efter lite ärtsoppa däckade jag en stund i soffan.
Somnade om lika snabbt sen i sängen men vaknade fyra av att Olle härjade lite och cheeez vad ont i kroppen jag hade. På detta kom träningsvärken... insidan av låren och vaderna kändes sååå fina... NOT.
Men värst var ländryggen som vanligt... detta sittande är inte bra för min del och i morse när jag skulle ta mej till jobbet fick jag inte på mej strumporna. Funderade seriöst på att stoppa fötterna i stövlarna utan strumpor helt sonika och be kollegor sätta på mej dem sen.
De har ju fått sätta på mej skorna förr så de hade nog inte blivit förvånade, haha.
Att cykla var inte att tänka på och tur var nog det för det var rejält halt när jag gick... nå... stapplade till bussen.
Men hösten är vacker!!
Dammen i parken mellan stationen jobbet... tyvärr ingen bra bild med mobilkameran.
Mannen åkte och fiskade 05.15 imorse i Villingsberg och kom hem med tre fina regnbågar, den största vägde uppåt fem kilo! Var inte lätt att knöka in dem i frysen men det gick. :o)
... har jag aldrig testat på men nu får vi ett passi veckan gratis när vi övergått till ny förvaltning så kollega M och jag gick och testade... jag måste säga till min förvåning att jag tyckte det var rätt skoj!
Gym är tråkigt som fasiken i vanliga fall, jag gillar ju step, zumba, afro och sådant nu när man inte längre kan jaga en boll men det ger sådan värk och låsningar i ländryggen så det funkar inte i längden.
Såg att mannens äldsta dotter som är bl a zumba-instruktör i Bodö hade varit på en kurs i Body Jam och det såg såååå skoj ut när jag kollade på YouTube så det kanske jag vill testa när det kommer för det var inte heller mycket höfter utan mer hiphopstuk.
Men cirkelträningen ska jag nog ge en chans för det enda som gjorde ont var höger knä vid utfall och det kan jag fixa med bra stöd.
Svårt att hitta bra träning som håller när inte kroppen håller efter diverse skador...
Japp, nu är det väl bara att krypa till sängs då om jag ska klara av att gå upp klockan fyra.
Kan inte för hela mitt liv förstå att jag jobbade i sju år med arbetstider som vissa dagar började halv sex så jag fick åka hemifrån klockan fem!?
... om jag ska beskriva dagens väder.
Tack och lov fick jag skjuts till och från jobbet och väl hemma tänker jag inte sticka ut näsan igen.
Eller jo... jag ska ner i källaren och hämta upp en hylla vi tog hem från Norge, en riktigt fin hörnhylla jag ska ha i sovrummet.
Men då behöver jag inte gå ut i regnet i alla fall.
På torsdag morgon ska vi åka med jobbet på nätverksträff i Linköping och tåget går... urk... tio över fem på morgonen! Okristligt tidigt för en sömntuta som mej.
Vi kommer inte hem förrän 19.30 så det blir en låååång dag.
Måste nog lägga mej tidigt ikväll för att ladda upp inför den tidiga uppgången i övermorgon, haha.
... sakta men säkert ur denna lägenhet.
Frysen som jag "ärvde" efter syrran drog ju sin sista blöta suck för några veckor sedan och idag fick mannen hjälp av sin son att bära ut den, tack för det R2. :o)
I söndags var det åtta år sedan min syster dog... skulle ha åkt till hennes grav i Vallentuna men då var vi kvar i Yxsjö så det får bli en annan helg.
Kommer aldrig att sluta sakna henne.<3
Igår körde vi vår gamla soffgrupp till min son R1 i Norrköping då vi köpte svärmors nyare soffa av svägerskan.
Jag vet att sonen hellre ville ha den men då hade han haft en avbetalningsplan om 8000 kr och eftersom han har ett mycket större vardagsrum än oss fick han vår stora supersköna, stora praktiska grupp gratis.
Men i morse ångrade jag det lite för det var inte alls lika mysigt att sätta sej ner i den här nya soffan med kaffemuggen... hårt för att inte överdriva.
Men... det blev betydligt bättre plats i vårt vardagsrum med den här hörnsoffan, och om vi flyttar och får större kan vi kanske göra ett byte. :o)
Sedan bilden togs har det kommit upp en tavla av dotter D på väggen och fler ska upp nu när halva vardagsrummet är i ordning.
Ett nytt vardagsrumsbord ska jag också hitta, helst lite högre, i björk och med en hylla under.
Hoppas inte det är en utopi!
Nu när frysen är ute kan jag dessutom ta tag i ...
... eh...
... tapetsering av hallen skulle jag just skriva... ni som inte är intresserade eller tror på övernaturliga saker kan sluta läsa nu.
Jag respekterar att man inte tror på övernaturliga händelser och jag vill ha samma respekt tillbaks.
Just när sitter här och skriver om min syster... Olle ligger bakom mej i soffan och mannen sitter bredvid så blir det ett himla oljud i hallen och vi hör saker ramla.
Olle rusar dit, vilket han inte gör i vanliga fall vid ljud... både jag och mannen sitter kvar och stirrar på varandra men till slut måste jag gå och titta...hela påsen med saker jag samlat till återbruket har vält men inte åt sidan utan på högkant.
Nu är det ju så att jag kollade den två gånger tidgare ikväll så den inte skulle påverkas i sin stabilitet av att frysen flyttades så jag vet att den stod stadigt.
Tidigare när R2 satt här och fikade pratade vi just om andar för han har fått jobb på Skultuna mässingsbruk och där händer grejer. Jag berättade att det gör det här med, speciellt i hallen.
När min son bodde här ramlade hans stora spegel ner men hänganordningen var hel och skruven i väggen satt stenhårt kvar...
Jag har hört ljud nästan varje kväll från hallen och igår kväll nar Olle och jag softade i soffan hördes helt underliga ljud från linneskåpet och efter det sprang han bara och letade.
Ikväll när R2 var här låg Olle under bordet och jag såg honom gå förbi mej ut i hallen... det var bara det att Olle gick några sekunder senare!
Han gick och satte sej och nosade så länge i skohyllan och vid dörrmattan där Lasse alltid låg...
Efter den händelsen var han helt konstig, satt och stirrade högt och lågt helt stilla... jag vet inte jag...
Undrar om syrran och Lasse är i maskopi här nu! ;o)
... men det är ingen glad kille vi har fått hem.
Han verklade lite glad när vi kom till dotter J, var framme hela tiden och ville vara med men blev superarg när vi stoppade honom i buren.
Här hemma har han mest gått omkring och jamat och gnällt... letat efter Lasse tyvärr och inte funnit någon ro.
Han låg en stund på favoritplatsen på mannen när han snarkade på soffan men han spejar vid varje ljud han hör.
Flera gånger lät det vid linneskåpet, jag kan inte förklara vad det var men Olle var där och kollade in.
Vardagsrummet är rörigt för vi tog hem en soffa från Norge som vi köpte av svägerskan och vår grupp ska köras ner till sonen så det är smockfullt.
Sängen är också ny, nu kan man inte härja under för det är en kontientalsäng så jag kan förstå att han är förvirrad men jag trodde ändå i min enfald att han skulle tycka att det var skönt att komma hem efter sina äventyr utomhus förra veckan... men det kanske ger sej... nu har han slocknat i soffan i alla fall.
För övrigt har arbetsveckan varit hektisk.
När jag kom till lunch i onsdags hade jag räknat med att hinna kolla mail i alla fall under eftermiddagen men hade glömt att vi skulle gå på rundvandring i det stora gråa huset och lära känna den nya förvaltningen vi tillhör nu.
Intressant och givande och på en del ställen fick vi lite färdgodis.
Den här fick vi på ekonomiavdelningen till exempel.
På torsdagen hann kunde jag börja jobba undan men det var en hel del krångel och lite info-möte.
Vi ska numera inte heta assistenter utan handläggare och det är ju OK.
Kollegorna var skeptiska till min matlåda idag, haha.
Blå Kongo var tydligen inte bekant för alla och jag ska inte säga något för jag hade inte heller ätit det innan jag var i Åsele. :o)
Piggar upp tallriken måste jag säga!
... när vi rullade in på vår gata inatt vid halv ettsnåret inatt.
Då hade vi kört den mörka omvägen över byhåla för vi var tvungna att ställa släpet någonstans där det inte kunde bli stulet så det fick bli hos ägaren så länge.
Vägen hem gick bra men vi var bägge spända... man ville inte se en gul triangel tändas i instrumentpanelen.
Jag hatar ju dessutom att åka i mörker... tur det finns Wordfeud i mobilen så jag får annat att tänka på än älgar som springer upp på vägen.
När vi hämtade bilen i Vilhelmina vid lunchtid igår hade de nollställt felminnet och konstaterat att det var en spridare som släppt trycket men de visste inte vilken.
De hade provkört bilen en stor runda, inget hände och inget felmeddelande dök upp så det var bara att korsa fingrarna. De hade i alla fall hällt i lite mojs i tanken så inte dieseln ska vara så torr, vilket man alltid ska göra i dieselbilar, typ tvåtaktsolja.
Strax över åttahundra pix gick den här lilla historien på och vi kunde rulla de sju milen tillbaks till Yxsjö, mannen i Ö:s Volvo och jag efter i min gamla Audi som dottern har nu.
För en gångs skull får jag väl vara glad att yngsta dottern väljer att bo så långt från oss för nu hade vi ju husrum! :o)
Visserligen ingick hotell i försäkringen men det hade inte varit så kul att sitta på ett hotellrum i Vilhelmina i tre dagar.
Nu fick jag ju kvalitetstid med min kreativa dotter istället och det var såååå bra. De kan inte ta sej ner till oss i jul med alla hundar och katter så det blir första julen utan henne. :(
Tjugo över tre hade vi packat in allt i bilen och käkat lite sen lunch och vi började färden ner i landet.
Jag hade gott kunnat stanna hos dottern på den mysiga gården men mannen ska ju jaga älg så han ville hem och har dessutom ett jobb att sköta när chefen är i USA. 
Vi sov med hundarna i rummet bakom köket och mannen gick upp varje morgon för att elda i spisen, koka kaffe och ta ut hundarna, perfa!! :o)
D och A fick sej några sovmorgnar, i vanliga fall måste de upp och ta ut valpen för att få henne rumsren.
Hon gillade verkligen sofforna vi hade med oss från Norge.
Gaia är en blandning mellan rottis, dobermann och Alaska husky, så charmig och klok så valpsuget satte in ordentligt igen.
Tequila röt ifrån rejält när hon vart för stissig runt henne så hon får fostran så det heter duga, haha.
Varje gång jag låg och gosade med Tequila kom Gaia avundsjukt farande som en orkan.
De har dessutom, förutom sin egen svarta Chabo fått överta en till katt från A:a bror som hittade Günther vid en motorväg när han var liten.
Så gosig katt men han höll sej mest hos grannen, var väl lite jobbigt med valpen skulle jag tro. :o)
Vi var också överbjudna till den snälle grannen L som var så bussig och hämtade oss i Vilhelmina sent i lördagskväll och hjälper D och A med allt möjligt i sitt nya hem.
Vilken pärla till karl!
Han körde förbi 1989 och stannade i den lilla byn och det ska nog de få bofasta som finns kvar vara tacksamma för. Han är än här och än där för att hjälpa alla och har dessutom renoverat sitt hus under åren så fint.
Visserligen är det långtifrån färdigt men det är ju så det ska vara med ett hem.
Nej... nu måste jag duscha och cykla till jobbet... skönt med extra lediga dagar men jag kan tänka att det finns lite att göra nu. :o)
... här uppe i tystnaden fast inatt har valpen haft lite svårt att bestämma sej var hon skulle sova.
Än var hon i sofforna vi hade med från Norge, än var hon i min säng... så hittade hon ett ben hon gömt och började kasta runt så det small i parketten... till slut tog jag bort det och hon somnade i en soffhörna.
Mannen kliver upp på morgnarnan och gör eld både nere i pannan och i vedspisen i köket, kokar kaffe och har sej så jag vaknar gott.
Dotter D med pojkvän A sover på övervåningen och passar på att sova länge nu när vi släpper ut hundarna... eller vi... nu när mannen tar ut hundarna medan jag också snarkar. :o)
Idag måste jag nog fråga snälla grannen om jag får låna duschen för här finns ingen i det här huset än så länge.
Snart ska en duschkabin installeras men än så länge duschar D och A hos snälla grannen.
Tänk vad man är van att ha bekvämligheter runt sej... men jag tycker det är mysigt att koka frukostäggen på den varma vedspisen.
De har en vanlig spis också men man måste ju utnyttja värmen när den finns utan att använda kostsam el.
Jag får mycket Finlandskänsla i det här huset. :o)
Mannen ringde just Volvo i Vilhelmina och de ska höra av sej efter lunch.
De frågade om vi sett något felmeddelande i displayen på instumentpanelen och det hade vi ju... men det står på italienska i Ö:s importerade Volvo så vi begrep inte ett jota... ja vi kommer inte ens i håg vad det stod men de får väl läsa felminnet.
Jag har meddelat kollega och mailat chefen att jag är mitt i norrländska spenaten på okänd framtid. :D
... har jag aldrig gjort förut men någon gång ska ju vara den första! :o)
Vi hämtade mannens dotter vid flyget igår förmiddag, städade, körde möbler hit och dit och packade bilen full.
Fikade hos mannens moster och fick matsäck och kaffetermosen fylld, hakade på släpet och började färden över Hattfjelldal, över Tärnafjällen och mot Tärnaby.
Jag var så fascinerad över att alla toppar nu var vita, det fanns ingen snö någonstans när vi åkte upp i torsdags.
Vägarna var tack och lov rena men det gick ner på 0-gradigt ibland... inte kul med bil och kärra med sommardäck men vi tog det lugnt och fint.
Det mörknade och jag satt och pratade med dotter D när mannen sa att bilen inte svarade på gasen... jag trodde ju att han skämtade men såg en liten gul triangel lysa i instrumentpanelen och så kunde vi precis rulla in på en parkeringsficka mitt i mörka skogen fem mil utanför Storuman!!
Och då menar jag mitt i skogen!
Mannen ringde Falck när vi inte fick igång den igen för Ö har ju tack och lov en bra försäkring där och bärgaren bodde inte långt undan men det kändes ändå som en evighet innan den stora röda bllen kom farande i mörkret.
Det är ju ingen som stannar när man står där med varningsblinkers på... men det skulle jag väl inte våga själv heller...
Den lugna norrlänningen sa åt mej att klättra in i värmen för jag huttrade rätt bra ute i kylan och det var högt att kravla upp i den hytten kan jag säga, haha.
Så donade han och mannen ett tag men till slut fixade han upp bilen på flaket och var så bussig att han tog med släpet fast det inte ingår i försäkringen och så kördes vi till Vilhelmina med hela ekipaget.
Bärgaren var så snäll så han fixade så att en annan bärgare öppnade Volvos verkstad så bilen kom inom lås och bom och dotter D kom med grannen för att hämta oss och släpet till gården i Yxsjö.
Klockan 23.30 var vi framme!
Då tog vi oss en cognac och andades ut!
Hotell ingår i försäkringen men vi ville ju hellre hit till dotra dit vi ju var på väg med lite möbler till dem.
Så inatt har jag åter haft en liten Gaia-valp i sängen.
Tequila har snarkat bredvid men det har vi inte blivit störda av för vi har sovit som stockar efter detta lördagskvällsäventyr.
... kan gnooooo!
Släpet är fullpackat och jag har städat ett sovrum och köksskåpen.
Fick lite paus när vi blev bjudna på gott fika hos mannens moster och nu smakar vi lite av plommonlikör vi hittade i ett skåp.
Ingen TV så man fick inte se matchen men jag hörde att Finland förlorade så det var väl bra att jag inte såg den.
För övrigt är detta en väldigt vacker by och jag hoppas vi kommer hit igen.
Det är så maffigt med de stora fjällen runtom och fjorden som kommer in mitt i byn.
Vi var ner i byn en sväng men det blåste småjävlar så vi åkte till ICA och köpte en grillad kylling för 29.90.
De ni i dyra Norge!
Lite skillnad mot igår när vi åt varsin liten hamburgertallrik, 90 kr styck så vi åt med andakt.
Snabbmat i flera dagar går inte an men vi fick lite panik när vi kom och fick se att spisen var borta ur huset.
Det är lika här i Norge som i Finland att man inte lämnar kyl och frys när man säljer hus eller lägenhet.
Släpet är fullpackat och imorgon vid lunch rullar vi mot Åsele igen. Lite hot om snö i Tärnaby-fjällen oroar för vi har sommardäck på både bil och släp men då får man ta det lilla lugna.
... fick det bli, kanske mest för att avleda Olle från att gå här hemma och leta efter brorsan.
Det gör så ont i hjärtat att se honom så vilsen...
Nå, när mannen kom hem i lördags eftermiddag efter att ha varit och hjälpt en kompis så packade vi in Olle i buren och åkte upp till stugan.
Han var ovanligt tyst i bilen men trivdes bra att få gå ute och jaga fallande höstlöv.
Gräset var långt och han blev lite blöt om tassarna.
Blev bättre idag för då klipptes hela mattan, sista gången för i år antar jag.
Känns alltid vemodigt när allt ska plockas in för hösten men samtidigt blir det otroligt vackert när det är fint väder.
Jag gillar de mörka kvällarna när man kan tända lyktor runt om på tomten och jag behöver inte vara rädd för ormar när jag ska ut i skogen. :o)
Men mycket blommar fortfarande, t ex min Ölandstok blommar för första gången. Jag fick den som en liten tafflig planta för flera år sedan men nu har den tagit sej.
Smörblommor, klöver och midsommarblomster fanns i full blom på tomten.
Jag städade lite på förstukvisten och tog ner fågelboet för att slänga ut... men det satt fast i våra bambulyktor så det fick ligga kvar.
Tyvärr tror jag att vi skrämde iväg den lilla familjen, tror det var koltrastar, när vi kom på försommaren för det låg ett trasigt och ett helt ägg i.
Konstigt att inte någon av alla katter som bott i stugan i omgångar har varit intresserade av boet.
Mannen försvann upp i skogen imorse när han hörde ståndskall, jaktsuget sätter väl in. :o)
Själv knallade jag ut i skogen till mina närmaste svampställen och plockade gula kantareller och trattisar som jag ska ta med upp till dotter D när vi åker uppåt på onsdag.
Vi måste åka upp till Norge och hämta de sista möblerna som står kvar i svärmors hus och det blir bra att mellanlanda i Yxsjön.
När vi kom hem från stugan idag var det snabb dusch och sedan iväg på trettioårskalas hos dotter J, vars pojkvän T fyller om några dagar.
Livet går bra för dem nu och cheeezua vilka fina tårtor J hade bakat!
Lillesyster T tittar andäktigt på den maffiga tårtan och den var lika god som den ser ut!
